Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
TJUGO FJ ARDE KAPITLET.
(700 engelska mil) och kommer tillbaka om lördag kväll.» Vid
stationen ser mig en bekant och frågar: »Off?» Jag svarar: » Yesi>,
och min vän kanske tager sig tid nog att i välmening säga: »Well,
take good care of yourself.»
Aja, det är väl något annorlunda här också, om man är på
besök och reser som turist, men den där svenska hjärtligheten var
det som gjorde ett så djupt intryck på mig.
Nu drages landgången in, och den präktiga ångaren börjar
pusta och rycka på axlarna, och så bär det strax i väg. Därborta
stodo dock stockholmsvännerna kvar och viftade med hattar och
näsdukar, så länge vi kunde se dem. Tack!
Samtalet med våra nya, angenäma bekantskaper började strax.
Jag minnes med särskildt nöje disponenten och fru Berenkreuts från
Sundsvall och doktor Selling från Hernösand. Under samspråk
med dem och betraktandet af den alltid nya tafla af hänförande
skönhet, som skärgården utbredde för vår syn, blef tiden i sanning
icke lång. Att en vacker sommardag i angenämt sällskap resa
o 0 o o
från Stockholm till Ålands haf, det är en så skön sak, som någon
gärna kan tänka sig.
. Hvad språkade vi om ? Jo, det var mycket. Snart nog kommo
vi in på politik och statsekonomi. Man ville veta af mig hvad
vi i Amerika tänkte om t. ex. frihandel och skyddstull. Jag är
uppfödd som protektionist, har alltid varit protektionist och är det
ännu. Far min brukade säga: »Den familj är mest oberoende, som
själf tillverkar hvad den behöfver, och därför var den gamla goda
tiden, när man spann och väfde i hvarje bondgård, icke att
förakta.» Så tror jag med, och då numera maskiner och
konsttillverkning gjort det nämnda svårare än förr, torde man kunna säga: det
land är lyckligast, som kan tillgodose sina egna behof utan att i
väsentliga ting behöfva lita på utlandet. De hufvudsakliga intressena
måste då tillgodoses: landtbruket och industrien. Endast det
statsekonomiska system är rätt och pålitligt, som kommer ihåg båda
delarna. Det stod i latinska grammatikan, minnes jag, att »hvar
och en är sig själf närmast», och i statsekonomi är det land
olyckligt, som förgäter denna sanning, huru själfvisk grundsatsen i och
för sig kan sägas vara. Frihandlarna äro sannskyldiga olycksfåglar.
De döda först industrien och sedan åkerbruket. Särskildt är detta
sant om små länder och nya länder. När man inför frihandel,
innebär detta, att man inbjuder hela världen till konkurrens på indu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
