Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
TJUGO sy ETTE KAPI T LET.
ej påtaglig sinnesändring inträder. Men fall sådana som de nu
nämnda torde endast undantagsvis förekomma. Det vanliga
förhållandet är väl, att barnen åtminstone icke uttala något tvifvel på
de grundsanningar, som i konfirmationsbekännelsen inga, och att
de föra ett i yttre måtto anständigt och oförvitligt lif. Men däraf
följer icke, att de inhämtade sanningarna fått göra ett djupare eller
ens ett verkligt intryck på barnens hjärtan; och mången gång tror
man sig spåra bestämda tecken till att så icke skett. Och här är
det, som konfirmatorns villrådighet i synnerhet inträder. Skall man
under sådana förhållanden låta barnen gå fram? Eller skall man
förhindra dem därifrån eller
åtminstone söka förmå dem till uppskof
med konfirmationen? Jag skulle
förirra mig på en onyttig, kanske
skadlig kasuistiks område, därest jag ville
försöka gifva några närmare
detaljerade regler för prästens förhållande
i dylika fall. Jag inskränker mig
därför till att framhålla några
grundsatser, med hvilkas fasthållande man
måhända i de flesta fall skall finna
lösningen af nu antydda svårigheter.
Den första är, att man icke må ställa
krafvet på utvecklad personlig
kristendom hos barnet alltför högt. Det
är redan ett missgrepp, om man i
allmänhet såsom villkor för
nattvardsberättigande fordrar en mera
utvecklad, sig själf medveten tro. En
verklig hunger och törst efter rättfärdighet
skall otvifvelaktigt af Herren mättas, och nattvarden är just elt
medel, hvarigenom detta kan ske. Ingen som på allvar söker
frälsningen må därför från nattvardsbordet bortvisas, äfven om han
ingalunda kan i trons visshet säga, att han funnit Messias. Särskildt
må det beaktas, att barnet ännu är outveckladt och oerfaret. Man
har därför icke att vänta samma utveckling och erfarenhet hos
barnet som hos en äldre människa, hvarken af syndakänsla och
frälsningsbehof eller af tro och frälsningsvisshet. Och minst är
detta kanske att vänta i vissa fall, elär barnets utveckling så till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
