Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/ SVERIGE.
361
jag träffade i somras min ödmjuka och tacksamma hälsning för
den mig bevisade broderliga vänskapen och gästfriheten.
Mötets högtidliga afslutande ägde rum på tredje dagens afton
kl. 10. Biskopen talade allvarliga och hjärtliga förmaningsord till
mötesdeltagarna. Hela prästerskapet bevisade honom därefter icke
blott den vänligheten att officielt frambära ett tack genom prosten
Arbman, utan ock att eskortera honom till biskopsgården, hvaröfver
han syntes mycket rörd. Här talade prosten Englund några
hjärtliga ord, på hvilka biskopen svarade med dämpad röst. Stående
med blottade hufvuden under Norrlands oförlikneligt ljusa, glada
sommarhimmel, sjöngo alla till slut i en väldig kör: »Guds ord
och löfte skall bestå.» Öfver det hela hvilade Guds frid. Blifve
det alltid så!
Månen är en bra onyttig inrättning på sommaren däruppe i
Norrland, där dagen är lika envis i juni som en amerikansk
bokagent. För mig var detta eviga dagsljus till en början någonting
nästan pinsamt nymodigt. Vid midnatt kunde man obehindradt
läsa den finaste stil vid dagsljus. Morgonrodnaden syntes, innan
det blifvit kväll, och man måste inbilla sig, att det var natt, för
att kunna sofva. Luften är hög och frisk, och ju längre man
stannar i Norrland, dess större blir ens både trefnad och förtjusning.
Den 4 juli inföll, medan jag hälsade på i Hernösand. Ett
lefve för vår nordamerikanska frihet! Men hade Sverige icke bestått
världen med en Gustaf Adolf, så hade Amerika icke ägt någon
Washington eller Lincoln. Därför sjunga vi t. o. m. på den
amerikanska frihetsdagen icke blott »My Country, ’tis of thee» utan ock:
>Du gamla, du friska, du fjällhöga Nord,
Du tysta, du glädjerika, sköna!
Jag hälsar dig, vänaste land uppå jord,
Din sol, din himmel, dina ängder gröna!
Du tronar på minnen från fornstora dar,
Då frejdadt ditt namn flög öfver jorden.
Jag vet, att du är och du blir hvad du var.
Ack, jag vill lefva, jag vill dö i Norden!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
