- Project Runeberg -  I Sverige : minnen och bilder från mina fäders land /
362

(1891) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XXVII KAPITLET.

Sollefteå, Säbrå, Vårdkasen och Hernösand.

Färden uppför Ångermanälfven. — Ett prosthem i den patriarkaliska stilen. —
Tre fästmän och tre fästmör. — Hvad vi språkade om. — Omdöme om den svenska
kvinnan. — En promenad till Vårdkasen. — Hvad vi sågo och sjöngo. — Gamla
Säbrå. — En skvallertimme om Hernösand.

ag skulle nu se något af det stora Norrland, och så befann
jag mig en dag i Sollefteå prostgård vid den beryktade
Ångermanälfven. Blickade jag ut genom de stora, vänliga fönstren, syntes
strax bredvid den med fyra sidofönster försedda, hvitmålade kyrkan
och ett stycke därifrån klockstapeln, likaledes hvitmålad, samt den
stora, hvälfda porten med två stjärnor i hörnen och
järngallerdörrar. Prostgården var stor och präktig, två och en half våning,
med stora, väldiga, gammaldags rum och äfven trofast svensk gäst-

o

frihet. Kontraktsprosten Åkerberg och hans vänliga fru hafva en
stor barnskara, hvilket ock är en god svensk sed. Af sönerna är
en redan präst och två andra studera med samma mål i sikte. Det
måste vara ett stort glädjeämne för en evangelii tjänare att få se
sina barn träda i sina fotspår äfven på det sättet.

o

Hvem har icke hört om Ångermanälfven, Sveriges präktigaste
flod? Från Hernösand liknar den under flera mil mera en hafsvik
än en flod, så bred är den. Scenerierna äro fullt nordiska,
norrländska : storartade, präktiga, men ett drag af dysterhet hvilar öfver
det hela. Sedan man sett Norrland, vet man, hvarför svenska
folkvisan går i moll. Den kan ej gå i dur. Första kvällen och dagen
därefter lyssnade jag till forsens fall, till vindens sus i fur och björk,
och vackert som det är, så är det ändå idel moll-ackord, en skapel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:15:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scisverige/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free