Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/ SVERIGE.
401
Smörgåsbord.
Grönsoppa, vinkallskål.
Lax, aborre.
Kalfstek.
Potatis, flera sorters grönsaker.
Smultron, körsbär, meloner.
Öl och sherry.
Kaffe.
Vid middagen var sällskapet ännu större, ty en del af ortens
framstående personligheter voro enligt gammal god sed bjudna
med. De voro alla trefliga, angenäma människor. Att man i
sällskapets små kotterier skulle anföra åtskilliga intressanta anekdoter är ju
själfklart. Jag minnes bara några, hvilka mina unga läsare i Amerika
med nöje skola lyssna till.
Biskop Landgren var ute på en af sina vidsträckta
visitations-resor och kom därunder att fara genom en väldig skogstrakt, i
hvilken ett besök af en biskop icke hörde till de allra vanligaste
händelserna. En tystlåten norrlandsbonde skjutsade en dag.
Biskopens notarie satt på kuskbocken. Bonden luktade starkt. Notarien
frågade hvad det var som luktade. »Jo, vi foro just förbi ett
apotek». När de hunnit ut i tjocka skogen, var lukten af Hoffmans
droppar lika stark, och notarien började smågräla med
skjutsbonden öfver saken. Denne åhörde moralpredikan tigande en stund,
men därpå höll han in hästarna, steg ned och började spänna ifrån
i akt och mening att lämna den talföre notarien och äfven biskopen
kvar därute i skogen. Notarien blef ond, steg af och skulle med
våld bearbeta den originele skjutsbonden; biskopen själf måste till
slut medla fred och öfvertala bonden att fortsätta med
skjuts-ningen. När de nu hunno fram till dagens destinationsort, där
mycket folk var samladt för att fa se biskopen, ropade bonden,
vid det han körde genom porten: »Här ska ni tro det är
storfrämmande, den där borta är biskopen i Hernösand, den andre
här är f-n själf i h-e.» Det var ju hämnd som hette duga,
och jag har icke velat underlåta att berätta en så alltigenom
karakteristisk anekdot, äfven vid fara att erhålla kritik för de stygga
uttryckens skull. I sammanhang härmed berättade mig en kandidat
följande godbit om en sträng och ful folkskoleinspektör. En liten
gosse skulle för honom förklara hvad uttrycket i katekesen: »i
djäfvulens våld? ville säga. Gossen kunde ej utreda saken. Då
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
