Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
TRETTIO FEMTE KAPITLET.
— Soli Deo gloria. — Templum residens ipse Deus. — Utsikten
från stapeln var ganska tilltalande. Skolhuset var stort, nytt och
präktigt, och kyrkan själf höll på att genomgå en mycket grundlig
reparation. När vi lämnade platsen, sågo vi, huru man i
ladugården var sysselsatt med gödselkörning. Bland dem som lastade
var en kvinna. Den synen var oss amerikaner ganska ovan. Längre
fram mötte vi en gladlynt smålandsgosse, som körde ett par stutar,
spända för en af de lustiga, smala och låga vagnarna som man
påträffar här i Småland. Nu skulle vi till Björkö. Mellan
Lannaskede brunn och Björkö finnes det 42 grindar, och som pastor
Norrlin sade, det värsta är att de alla stå tvärt öfver vägen. Således
denna dag foro vi genom 84 grindar, om vi räkna hemresan med.
Lannaskede och Björkö ligga 7 fjerdingsväg åtskilda. Vid icke
så få grindar stod en gosse eller flicka, som öppnat grinden och
väntade på grindpenningar. Hvad det var roligt få gifva dem en
slant! Vi gingo illa åt både vårt koppar- och silfverförråd den
dagen. Framkomna funno vi det tyst och stilla i prästgården.
Drängen upplyste oss om, att man hvilade middag. Vi slogo oss
ned i skuggan af en stor lönn, stor nog att beskugga ett par
hundra personer. Snart nog kom prostens ena dotter (prosten är
änkeman) och hälsade oss välkomna. Vi stego in. Kort därpå
kom en gammal, rask och glad gubbe emot oss. Han var stor,
väldigt byggd, fyllda 76 år samt klädd i hvardagsrock och
blårandiga byxor. Äfven han hälsade oss hjärtligt välkomna. Vi
språkade en stund och besågo sedan kyrkan, byggd under den
tid, då Tegnér var biskop i Vexiö. Den är stor, glad och försedd
med en särdeles vacker altartafla: »Kristus välsignar barnen», af
Nordenberg. Det var den vackraste jag sett i Sverige, och vi
blefvo ej litet öfverraskade, då vi hörde, att priset var endast
1,000 kronor. Vi vandrade sedan bort till kyrkogården. Prosten
visade oss platsen, där hans hustru låg begrafven, och pekande på
rummet bredvid, sade han: »Där skall jag ligga», hvarpå han
uppläste Tegnérs bekanta ord:
»Blott en lära genom lifvet går,
lika sann för kungen som för slafven:
Mänskohjärtat är ett öppet sår,
en gång läks det, och dess ärr är grafven.»
Prosten var ifrig protektionist. Han sade: »Sverige kan föda
sitt folk, men högfärd och afund ha tagit öfverhand.» Han be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
