Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/ SVERIGE.
435
rättade sedan om den gamla goda tiden, då man spann och väfde,
lefde utan skulder, enkelt, flärdfritt och lyckligt. Då räckte
bondkvinnornas brudehandskar hela lifvet igenom. Då begagnades
skinnbeslagna vadmalskläder äfven af ståndpersoners barn. Nu
hade öfvermod tagit öfverhand hos ungdomen, särskildt hos den
studerande ungdomen, ty alla ville vara herrar och fhgen dräng.
Då kunde en kvinna ha samma hatt i fjorton år, nu skulle hon
hafva en ny om året. Då hade sju gossar i en familj samma
konfirmationsrock hvar och en i sin tur och ordning. Då voro 16
kronor årslön för en piga, nu vill en sommarpiga hafva 60.
Frihandeln fick bära ansvaret för det onda. Prosten trodde ej på
statskyrkans framtid. Han berättade om en teol. doktor, som sagt:
»Statskyrkan står icke i 50 år.» För metodisterna går det
baklänges i Småland, och, sade man, »när P. W. höll sina
föreläsningar i Stockholm om höflighet, måste han själf bedja om
förlåtelse för ohöflighet mot en kollega.» Sedan talade man om för
mig, huru man i vintras betett sig vid väckelsemötena somligstädes
i Småland. Man gjorde dem så uppskakande som möjligt. Man
fattade flickorna om knäna, skrämde folket, och när man sedan
fick det i ordning, lade man händerna på den sörjandes hufvud
och sade: Nu är du frälst. De vanliga kolportörerna äro
gammalmodiga. Man vill nu ha mera uppskakande saker. Dessa nya
predikanter vilja gärna ha pengar. Man samlade åt en. Han tog emot
det insamlade och sade: »Jag har bedt Jesus om 200 kronor. Nu
har jag 150, kan ni icke ge mig 50 till, så skall jag frälsa 70
personer denna vecka.» Att den andliga ställningen i Småland är
besynnerlig, det märkes på mera än ett sätt. Folket talar illa om
de flesta af prästerna, och göra icke prästerna helt gemensam sak
med dem, som använda de nya metoderna, så hjälper det icke
alltid huru fromma de annars äro. Men för min del tror jag, att
det ofvanstående kanske är bara ena sidan af saken och att
slitningarna nog hafva sin öfvergång samt att vår lutherska kyrka äger
en stor och härlig framtid i gamla Sverige. Prästerskapet har flera
dugande män ibland sig än förr och får beständigt nya, pålitliga
krafter. De kristna jag träffade i Småland hörde med ett par
undantag till de frie, som redan är nämndt. Jag träffade t. o. m.
sådana, som vunnits genom frälsningsarmén, och de voro alla snälla
kristna, men mycket frisinnade. De gladdes öfver att få höra oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
