Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
TRETTIO FJÄRDE KAPITLET.
augustana-präster förkunna Guds ord och fröjdade sig af hjärtat,
då de hörde, huru vi hafva det ordnadt i Amerika.
Men vi äro ännu i Björkö. Vi måste dricka kaffe, sedan vänta
på en präktig middag och så dricka kaffe igen. Prosten syntes
vara ovanligt glad Öfver besöket. Tänk, hvad man i Sverige kan
bo ensam! Post två gånger i veckan, allt annat därefter! Då
blir nog ett besök af vänner rätt angenämt såsom ett afbrott i
hvardagslifvets enformighet.
En annan dag reste vi på besök till Frö^eryd. Det var många
skäl, som bidrogo till att färden verkligen blef af. Jag ville
ändtligen se L. S. barndomshem och prosten Sandells sista jordiska
hvilorum. Så ville jag äfven se och träffa prosten Peterson, om
hvilken jag visste, att han var en
älsklig och varmhjärtad kristen.
Komminister Norrlin, vår utmärkt
hygglige vän, skaffade skjuts, och
så sattes den lilla karavanen i gång
en arla morgonstund. Vi skulle
allra först hälsa på hos anföraren
själf i Lannaskede-Bergs
kommi-nisterboställe. Det ligger riktigt
romantiskt bland berghällarna i
den vackra skogen. Vägen dit
är dock både stenig och smal,
alldeles som komministraturen själf. En
i vårt sällskap hade icke hälsat
pä här sedan 1844. Vi blefvo
ytterst vänligt mottagna af den
snälla pastorskan, drucko kaffe och hallonsaft och besågo de
pittoreska omgifningarna. Från en liten kulle syntes Myresjö och
Fröderyds vackra, hvita kyrkor. På en stor gråstenshäll stego vi
tre amerikaner upp för att bland klippor och barrskog sjunga »Vårt
land». Det gick bra, ända till dess vi kommo till: »den som gukl
begär», då en stor gumse, som stått och sett på, ironiskt instämde
med ett väldigt bä-ä-ä, som strax gjorde slut på sången, hvilken i ett
nu förvandlades till en hejdlös skratt-kör.
Ute på gården såg jag stora linneväfnader, som lågo ute för
att blekas. Det gjorde ett godt intryck på oss praktiska
amerikaner, helst när fru Norrlin berättade, att hon årligen väfde åt-
Prosten Chrysarider, Sandsjö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
