Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/ SVERIGE.
445
född 1785—död 1853. Till höger syntes på en annan vård: Öfverste
Lars Gustaf Tegnér, 1814—1874. Bakom på ännu en annan vård:
Öfversten friherre Carl Ant:son Rappe och dess maka Göthilda
Tegnér samt Disa Esaida Rappe. »Kärleken är starkare än döden».
— Vi stodo där en stund under djup tystnad. Rummet var ett
heligt rum. Jag beundrade monumentets och inskriftens enkelhet.
Ett hvitt marmorkors! Hvad kunde vara skönare, mera
betecknande! Och till inskription bara namnet och datum. Hvad mera
behöfdes? Hvad mera kunde tilläggas för att göra intrycket större
och djupare? Här som alltid besannas, att en stor mans minne
lefver icke i stenmonumentet på hans graf, utan i de verk, som
han uträttat. Det är hvad en person gör och är, hvad han lägger
till totalsumman af mänsklighetens sträfvan och segrar, som
eftervärlden minnes.
»Disa Esaida Rappe.» — Jag omtalade vid hemkomsten till
Amerika mitt besök i Wexiö för den vördade pastor Erland Carlsson.
När han hörde namnet »Disa Rappe», förde det honom in i en
lång följd af minnen från förra tider. Jag kan verkligen icke
underlåta att gifva honom ordet en stund, innan vi lämna den
minnesrika platsen.
»Ah, jag minnes allt det där, som om det varit i går. Öfverste
Rappe hade två döttrar, nästan jämnåriga, och de sändes till
Källstorp i Skåne, för att hos sin morbror, prosten Kristoffer Tegnér,
en gammaldags from och enkel man, beredas för sin konfirmation
och första nattvardsgång. Medan undervisningen varade, kom Disa
i allvarliga själsbekymmer och blef, som jag tror, en sann kristen.
När efter hemkomsten föräldrarna snart märkte den skedda
förändringen, blefvo de bekymrade och förargade samt beslöto att
utplåna de allvarliga intrycken. De tvingade dottern att vara med
på baler och förlustelser, för att hon skulle glömma de där
grubblerierna. Men det misslyckades, och en riktig trånsjuka kom öfver
den unga kvinnan. En gång då hon var på besök hos grefvinnan
Cederström och blef lämnad ensam i ett rum för några minuter,
stod hon framför ett divansbord med knäppta händer och ögonen
riktade mot höjden i den mest trängtande och bedjande ställning.
En af de närvarande, som från ett angränsande rum råkade
observera den unga flickan, hvilken redan mera tillhörde himmelen än
jorden, sade, att den trånad och bön, som låg i den blicken, skulle
hon aldrig kunna förgäta. Hon blef snart sjuk och låg till sängs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
