Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444
TRETTIO FJÄRDE KAPITLET.
denna utveckling mot det estetiska, förrän våra städer och byar
blifva minst sagdt lika hemtrefliga som Europas.
Först togo vi oss en promenad ut till Östrabo, Tegnérs
biskopshem. Det var i sanning en minnesrik och angenäm vandring.
Den stora allén, den vackra biskopsgärden, minnena — allt bidrog
att hålla oss prosaiske amerikaner i högtidsstämning. Strax vid
porten mötte vi biskop Anderssons på väg till kyrkan, dit vi snart
följde dem.
Det vackra Östrabo! Jag minnes den trefliga, cirkelformiga
gårdsplanen, de präktiga blomsterurnorna vid porten, rikedomen
på blommor öfverallt, hela byggnadens symmetriska former, och
när jag stått och betraktat den täcka taflan en stund, utbrast jag
ofrivilligt till min kamrat: så där bör en skald bo!
Vi återvände snart till staden. I kyrkan hörde vi den 78-årige
domprosten Wætter predika om otron såsom
den farligaste synden. Den gamla domkyrkan
ser ut som ett slags fästning på utsidan. Inuti
är den månghvälfd och var i mina ögon mycket
treflig. Underliga känslor uppfyllde mig, när
jag blickade fram mot altaret, ty där
prästvigdes min faderlige vän pastor Erland Carlsson
1849 och min fader 1851.
Vi sågo den vackra folkhögskolebyggnaden (så kallades den,
kanske det var folkskolebyggnaden) och Håkan Sjögrens monument
med inskriften: Aliis non sibi. För mig framstod i oförgätligt
minne från mina tidiga barnaår hans latinska grammatika och ännu
mera hans lexikon öfver romarspråket, i hvilket allt skulle finnas
under sin rot, och min amerikanska oförsynthet ville bra gärna
säga, att minnesordet godt kunde lämpas på de där två böckerna,
hvilka han bestämdt skrifvit »aliis non sibi»; så vandrade vi till
kyrkogården för att besöka Tegnérs graf. Strax vid ingången
möttes vi af en beställsam vaktmästare, som bevisade oss all möjlig
artighet. Vi följde honom tvärt öfver planen till den andra sidan,
där vi inom en inhägnad af gråstenspelare och järnstaket sågo ett
enkelt, hvitt marmorkors. När vi kommit närmare, kunde vi läsa:
Esaias Tegnér, född 1782 — död 1846. Till vänster därom lästes
på en marmorurna: Esaias Tegnérs maka, Anna M. C. Myhrman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
