Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/ SVERIGE.
461
till min faders födelsebygd och barndomshem. Där träffade jag en
silfverlockig liten 76-årig gubbe, som var min farbror, en afliden
farbrors änka, och en rak, lång och präktig kvinna, som var min
faders yngsta och mest älskade syster, samt flere af mina kusiner.
O, hvilka underliga känslor uppfyllde icke mitt hjärta vid tanken
på hvar jag nu vistades. Vi samspråkade lifligt och gladt om förr
och nu. Jag fick naturligtvis höra mycket om mina föräldrar, som
var ytterst intressant för mig. A min sida hade jag ju också
många saker att förtälja om dem och deras barn i Amerika. På
kvällen vandrade vi omkring, och man visade mig stället, där min
fader som barn byggt kvarnar i bäcken och haft så roligt som
endast en smålandsgosse bland
skog och berg och bäckar och sjöar
kan hafva. Jag såg stället, där
smedjan stått, i hvilken han ett
par års tid som halfväxt yngling
med kraft förde en sexton
skålpunds slägga. Huset, i hvilket min
fader föddes, står kvar, ett
envåningshus med tegeltak. Bredvid
står en ny tvåvånings
gårdsbyggnad, rymlig och väl uppförd. Min
kusin, *som äger gården nu, klagade
icke öfver dåliga tider, utan påstod
tvärtom, att de voro bättre än
förr, emedan priserna på hvad
bonden hade att afyttra hade stigit.
Jag erhöll också kunskap om
en hel mängd släktingar, om hvilka jag förut vetat litet eller intet.
Den nämnda fastern talade bland annat om biskop Johanssons moder,
»skol-moster», eller »skol-Brita», och sade, att hon aldrig hade
träffat en kvinna med så skarpt förstånd som denna lärarinna,
hvilken lärt hundratals barn att läsa och som själf lärde sig den
nya katekesen utantill, sedan hon blifvit blind.
Min faster, som själf syntes äga en dryg portion af samma goda
minne, berättade om min faders afskedspredikan, hållen 34 år tidigare.
Ingången var: »Du hafver mig dragit, och jag hafver mig draga
låtit.» Det kändes djupt rörande för mig att höra berättelsen om
det myckna folket, som var närvarande vid det nämnda tillfället
Skollärare Johansson i Villstad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
