Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/ 5 VERIGE.
495
börs-, börds-, lärdoms-, ämbets-aristokrati behandlar den fattige och
ringe på samma sätt, men i Amerika får det dock icke ske opå-
t
taldt, lita på det.
Men mina läsare måste låta mig införa ännu ett litet
tidningsklipp, som mycket roat mig. Det är hämtadt ur en väl bekant
Göteborgs-tidning.
Det torde nu vara något sent att sysselsätta sig med prästkonferensen. Dock,
ett minne därifrån är värdt att teckna.
Detta minne är pastor C. A. Swensson från Amerika; han har fått sin utbildning
vid Augustana College, det svensk-amerikanska teologiska institutet.
Det har redan omtalats, att pastor S. är här för första gången; han är född i
Amerika. Hans föräldrar utvandrade för ett 40-tal år sedan; men sitt fädernesland
glömde de ej, och det gamla, goda svenska språket lärde de sina barn. Pastor S.
uppträdde i konferensen och talade modersmålet obehindradt.
En präst var han efter andra mått än hvad vi föreställa oss en sådan. En
storväxt Herkules med solbrända, väderbitna drag och med ögonkast, som erinrade om
fejade klingor. Man skulle trott honom vara en sjöbuss, som farit all världen
omkring och som ofta, men alltid med lika stor oförskräckthet, sett döden under ögonen.
Redan utseendet angaf, att man hade en personlighet framför sig.
Och i sanning, han var en arbetarpräst som knappast någon annan; han var
en andlig hjältemodig för de små i samhället. Därför föresatte jag mig också att göra
en liten teckning af honom i er tidning.
»Den sociala frågan» var ämnet för ett föredrag. Viktiga och sanna ord
uttalades af föredragaren; men man tyckte ändå, att de väl hopfogade teorierna saknade
något. . . jag vet inte huru jag nu skall säga, jo, lefvande lif. Här var något af
solskenskvalm. Man längtade efter luft.
Och den kom! Nej, det var ett stridt, rensande åskregn efter solskenskvalmet.
Det var C. A. Swensson som uppträdde.
Hvilken röst! Den ljöd, som ville den öfverrösta dånande storm. Man fick
en liflig föreställning, att där han stod, stod han liksom å en höjd, ropande utåt de
vidsträckta prärierna, besvärjande, hotande »rödskinnen», som nalkades.
Och hvilka ord sedan! De voro nära att bringa våra torra svenska präster i
förskräckelse. »Det är om amerikanska förhållanden jag talar», sade han, nästan
som om han ville lugna; men sanningarna slogo nog in här också.
»För 100 år sedan», sade han, »funnos i Amerika inga rika —• inen ej heller
några fattiga. Nu har civilisationen kommit, visserligen med många välsignelser, men
äfven med sin förbannelse: fattigdomen!»
»Och hvari ligger den största förbannelsen», fortsatte talaren. »Ej däri att den
fattige är fattig, utan däri att han ej betraktas eller behandlas som en människa.
Den rike blir allt rikare och pösigare, den fattige allt fattigare.
Gud allena vete, huru det slutar», utropade talaren med stentorsstämma.
Det var tydligt, att åhörarne kände sig både tilltalade och icke tilltalade. De
voro inte vana vid sådana kraftord. Dessa föreföllo våra »stilla i landena» både
som mycket sanna och mycket revolutionära.
An en gång blefvo prästerna tagna på det ömma af sin ämbetsbror från andra
sidan Atlanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
