Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/ 5 VERIGE. 507
den stora äran». — »Nej, du», sade han, »med farbror blir det
ingenting af. Då få vi lof att behålla titlarna;» därvid blef det,
och så blef jag »broder» med min vördade vän. Att jag hade
oförgätliga stunder i hans sällskap, behöfver icke nämnas. Jag
fann hos honom något, som icke på förhand var mig obekant, den
manhaftighet och älskvärdhet, den fasthet ocn böjlighet, som gifvit
honom ett så stort och välförtjänt rykte bland Sveriges allvarliga
kristna. På kvällen promenerade vi på däck till närmare midnatt,
och på morgonen företogo vi en ganska vidlyftig promenad i
Sundsvall. Af ingen erhöll jag en bättre inblick i Sveriges inre
kyrkohistoria än af just denne min vördade vän från Jönköping.
På söndags f. m. höll kontraktsprosten Sundelin högmässopredikan
i Hernösands domkyrka, och det kräfves
knappast att jag nämner om trängseln
i det rymliga templet och de många
åhörarnas tacksamma glädje öfver den
goda predikan. På kvällen träffades vi
ånyo i biskopsgården och därefter ett
par dagar före min hemresa i Stockholm.
Om dessa rader skulle hitta vägen till
det glada, vackra, oförgätliga Jönköping,
så följer med dem den allra hjärtligaste
hälsning från mitt solvarma, italienska
Lindsborg och mig själf till min vördade
reskamrat på denna trefliga färd.
Jag glömde nämna, att
kontraktsprostens syster, fru Fernman i Sandö,
var med i sällskapet, som därigenom blef för mig ännu angenämare.
Af mina släktingar i Hernösand mottogs jag som vanligt på
det allra kärleksfullaste. Själf kände jag mig denna gång som en
gammal bekant, eller kanske rättare som barn i huset. Denna
gång voro dagarna både för få och för korta. Jag ville se allting
om igen, och så fanns så mycket nytt, hvilket borde komma med
i mitt resprogram.
I Säbrå hälsade jag på än en gång och måste t. o. m. predika
där en söndagsförmiddag, min första högmässopredikan sedan
påskdagen. Kyrkoherden Bills och pastor Koikka voro särdeles vänliga
mot mig. Samma söndagskväll predikade jag i Lutherska
missionshuset i Hernösand för fullt hus. Det tyckte jag om, ty akustiken
Kontraktsprosten Sundelin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
