Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
FYRTIOTREDJE KAPITLET.
var bättre än i kyrkorna, men icke stod jag mera stilla än i
predikstolen. Folket klagade på, att predikan var för kort, — den varade
endast något öfver en halftimme, — och de goda norrländingarna
voro icke belåtna därmed. Att det bland åhörarna fanns många,
som gärna hörde ordet om frälsningen, det kände jag på mig. O,
huru gärna hade jag icke predikat hvarenda dag, om mina krafter
tillåtit det. Det var mig ett sannskyldigt lidande att vara tyst så
länge och så ihärdigt, ty det kännes så outsägligt lyckligt att få
predika evangelium för dem som gärna höra och taga emot det.
En dag reste vi en half mils väg ut till Gånsvik för att hälsa
pä hos en gammal snäll gumma, som hette mor Hägg, samt för
att fa se ett norrländskt fiskläge. Pastor Lundström kallade mor
Hägg öfverstepräst, och att den trofasta gamla var ett ljus på
ljusastaken, det märktes snart. Hon mottog oss med oförställd
vänlighet och undfägnade oss på det frikostigaste. Somliga i
sällskapet åto surströmming, men mitt luktorgan protesterade så
allvarligt, att jag måste försaka denna af norrländingarna själfva sä
högt skattade rätt.
Sedan vandrade vi bort till fiskläget och fingo oss en båt och
rodde öfver en vik till Klubb-berget, tror jag man kallade det.
Efter en besvärlig och för Hernösands skohandlare inkomstbringande
bergspromenad kommo vi fram till den bland bergen gömda lilla
vackra Klubbsjön. Det var nu mot solnedgången, och taflan, på
hvilken våra ögon tacksamt hvilade, var outsägligt täck. När vi
återvände till fiskläget, mötte vi många små fiskarbåtar, hvilka skulle
till sjös för att fånga så mycket fisk som möjligt.
En annan eftermiddag var jag med ute på svamp-plockning.
Det var särdeles intressant, ehuru jag till en början var rysligt
grön i detta för mig alldeles nya göromål.
För åtskilliga bjudningar och andra vänskapsbevisningar har
jag orsak att vara särskildt tacksam.
Så kom, fortare än jag önskade, onsdagen den io september
och med den afskedet till mitt älskade Sverige-hem; men om det
afskedet säger jag hoppfullt och med fröjd: »auf Wiedersehen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
