Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XLVII KAPITLET.
I Stockholm på afskedsvisit.
En konsert. — Saker som skulle med hem. — På »Vårt Lands» kontor och
hos Fosterlandsstiftelsen. — Mitt besök hos generalkonsul Berg. — Albert Lindströms
orgelmusik.
■ Met nästan smärtar mig till och med så långt efteråt att
ned-JjUiiy skrifva ordet. »Afsked» i och för sig är i mitt tycke ett
rysligt melankoliskt ord, men »afsked till Stockholm-» ökar i mycket
väsentlig grad det vemodsfulla däri. Stockholm är hela nordens
förtjusning, städernas drottning, hela rikets krona. I Stockholm
känner man hela världens lif pulsera bättre än någon annanstädes
i hela Sverige. Därför trifves en amerikan så innerligt väl i Sveriges
hufvudstad. Men här »i denna krångliga värld» hinner det trefliga
och angenäma alltid till sitt slut mycket för fort. Så tyckte också
vi amerikaner i fråga om vår vistelse i Stockholm.
Ett af de trefligaste minnena från Stockholm är en konsert på
Hasselbacken, gifven af Kongl. Andra Lifgardets musikkår med
benäget biträde af Stockholms Allmänna Sångförening. Den förra,
musikkåren, hade jag hört förut, och det var därför sångföreningen,
som tilldrog sig min största uppmärksamhet. Jag skall aldrig glömma
huru präktig den omkring sjuttiofem man starka kören såg ut under
sin förträfflige anförare, hr Erik Åkerberg, och den utmärkta sången
sedan! Svenskarna kunna sjunga. Det ligger bestämdt redan i
naturen hos dem. Och denna kör hade både präktiga röstresurser
och därtill god öfning. »Olav Tryggvason» har jag aldrig hört
utföras bättre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
