Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. V. Naturkännedom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. V. NATURKAN NEDOM 247
Det finns inte bättre kuskar i världen än cab- och
omnibuskuskarna i London, och de använda aldrig
stuptyglar, varför ock deras hästar i allmänhet gå
bättre än andra.
Då en häst skall draga ett tungt lass, vill han
sänka huvudet alldeles som en människa, då hon skall
skjuta fram en skottkärra, men stuptygeln stramar
åt i mungiporna på hästen och tvingar honom att
hålla det högt.
Helt nyligen såg jag en man köra ett lass med
hästen uppbunden på det viset. Han skulle köra
upp ur ett nyanlagt vägstycke med djup gyttja, och
hästen försökte luta sig framåt för att draga, men
kunde inte. Mannen slog honom, i tanke att han
var lat, och det stackars kreaturet reste sig på
bakbenen i smärta och ångest. Då slog han honom för
att han »visade humör». Jag skulle hälst velat piska
karlen, men sade honom i stället, att jag trodde jag
skulle lyckas få hästen att draga. Jag lossade
stuptygeln och klappade hästen på länden, varpå han,
då han kände huvudet fritt, slungade hela sin vikt
mot bogträna. Med bakhovarna nedkörda i gyttjan
lyckades han rubba lasset några tum till att börja
med, men efter ett par sekunder var hela ekipaget
uppe på den hårda vägen. Mången gång kan man
hjälpa en häst, som strävar fram med ett lass på
en halkig gata, genom att slå några nävar sand eller
aska framför och under honom.
Om hundar måste man givetvis känna till allt. En
bra hund är den allra bästa följeslagare en scout
kan få, och man är nog inte riktig scout förr än man
tränat upp en hund att utföra allt man begär av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
