Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. V. Naturkännedom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. V. NATURKAN NEDOM 247
några svaga försök och han var död. När igelkotten
märkte, att fienden var död, rullade han helt lugnt
upp sig, och skulle just börja äta, då han märkte
skogvaktaren, som närmat sig under striden, och
for ihop igen.»
Vi tro vanligen att djuren ledas av instinkten i allt
vad de företaga sig, men mr Long påvisar i sin bok
att deras skicklighet i mycket beror på vad mödrarna
lärt dem. Sålunda berättar han, hur han sett en
uttermamma simma omkring i vattnet en stund med
två ungar på ryggen. Plötsligt dök hon och lät dem
arbeta själva, men kom upp helt nära dem igen och
hjälpte dem i land. På sådant lärde hon dem
småningom att simma.
Jag såg en gång i Västafrika en lejoninna sitta
med sina ungar i en rad och ge akt på mig, då jag
närmade mig, och hon såg ut precis som om hon
lärde dem hur de skulle bära sig åt, då en människa
kom. Hon sade tydligen till dem: »Nu, barn små,
ska ni noga titta efter hur en människa ser ut,
sedan skall ni en i sänder springa upp och skynda
undan och slå med svansen. Så snart ni är ur synhåll
i det höga gräset, skall ni krypa och kräla tills ni
komma i lä om honom och sedan följa honom, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
