- Project Runeberg -  Sonnetter /
7

(1871) [MARC] Author: Carl Snoilsky
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


WATTENLILJAN.

Du ser Atlanten sina massor jaga
Mot branta stranden och bli trött i striden.
En gränslös klagan, gammal liksom Tiden,
Han vill för klippans döfva öra klaga.

Men jorden vill ej lyss till hafvets saga
Af fruktan att förlora egna friden.
Med gäckad längtan går Oceaniden
Att dimmans dok kring våta kinden draga.

Från stranden vågen flyr med bruten vilja,
Men lemnar qvar en snöhvit vattenlilja,
Om djupets hemlighet ett vitnesbörd.

Hvem pejlar någonsin det mörka bruset,
Som bringar sångens hvita barn i ljuset,
Det bittra svall, som bringar blomsterskörd?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:16:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scsonnett/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free