Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
Af segel hvitnar det vid Aspö skär —-
Och Gustaf kallar med en halfhög fråga
Sin trogne Lewenhaupt, en visionär,
Som ryktet tillagt siareförmåga :
»Hvad menar Adam om det slag som sker?»
I tårar han: »Ej Herren öfverger
Min konung och hans folk i denna fara.
Jag tror att Gud vill hjälpa Sverges land,
Att allt går väl». — Han kysser kungens hand,
Och Gustaf kramar hans; är själf för rörd att svara.
Där kommer Nassaus flotta, bog vid bog.
Från strand till strand den slutna fronten räcker
Och hela fjärden tycks ej rymlig nog
För hans fregatter, caïker och chebecker.
I första gryningen med lag på lag
Han festligt hälsat kejsarinnans dag,
1 nästa ögonblick han Sverge slukar.
Nu svara klipporna vid skarp signal
Och blåsten buktar flaggor utan tal
Med blå Andreaskors i sina hvita dukar.
Re’n rulla dundren öfver skummigt djup
Och sundet sveps i moln som blixtar plöja,
Då Gustaf ger befallning om sin slup —
En holme höjer sig ur rökens slöja.
Dit — tätt vid Stedingks front — dit vill han ro,
Att striden följa från en hafsörns bo.
Men under några ilande minuter,
Förrn fallrepstrappan sig mot jullen sänkt,
Amfion, skeppet där han drömt och tänkt,
Som i en afskedsblick hans öga innesluter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
