Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Det fina, hvita hullet kläder godt
Den arm, som rör sig där i thébordsstöket,
Den hand, som bläckspår aldrig nalkas fått,
Så litet som en musch af sot från köket.
Fast hennes sånger öfver landet gå,
Carl Peter Lenngren lider ej därpå,
Han anses kärf: — ett ord är lätt till hands
Vid världens dom, men här i husligheten
Den blick, som hvilar trygg och nöjd i hans,
Ej vittnar alls om »huldhet i förtreten».
I afton är den hedersmannen glad:
Hon åter har en godbit för hans blad.
1 gästfritt hem de adertons förbund
Är denna gången företrädt af fyra, —
En krets, som blifvit husvill i den stund,
Då gallsjuk Reuterholm uti sin yra
På sångmör hämnats för ett modigt ord. —
Nu hålles sammankomst vid detta bord.
1 laget Gyllenborg är ålderman,
En äldre skolas vördnadsvärda minne.
Hans sång om »själens styrka» blekna kan,
Men aldrig förebilden i hans sinne.
Hans lugna höghet har ock sitt behag
Som solen på en molnfri vinterdag.
Hans granne, Leopold, re n hunnit med
En artighet till hvar och qn i rummet.
Det hör nu en gång till, — det är hans sed
Att först så där af bägarn blåsa skummet,
Förrän han ger ur konstfull gyllne skål .
Sitt snilles rätta vin i rågadt mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>