Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Jag bad få slippa, men det halp ej alls,
Och genast vi begåfvö oss på vägen.
Jag kväfde snyftningen uti min hals
Och trädde in, förfärad och förlägen.
På mattan höll jag blicken envist sänkt;
Då ljöd en röst — den var ej som jag tänkt.
Den klingade så varmt, så mildt och godt,
Och i ett nu min fruktan var försvunnen.
Två ögon logo själfullt himmelsblått
I öppen strid med skrynklorna kring munnen,
Och sjelfva skrynklorna, hvad voro de?
En mask förrådande en vänlig fee.
Det låg ett fängslande jag vet ej hvad
I denna hållning, rak trots årens börda,
I denna hy, lik hvita rosenblad
Af första frostens andedräkt berörda.
Från flydda vårar minnets doft fanns kvar
Omkring gengångerskan från Ciustafs dar.
Den boning, som jag fyllt med nattlig skräck,
Jag kunde icke nog bese, beundra:
Möblering utan stoftkorn eller fläck,
I stort och smått en bild af sjuttonhundra,
Med bronsbeslag allt vördigt och bastant,
Från gamla kopparstick mig välbekant.
Klaveret, som jag hört så mången gång,
Stod där i vrån, i hvitt med nött förgyllning.
Notställarn bar en nu förgäten sång,
1 gulnadt bläck en sirligt skrifven hyllning.
Det var »vid vassen af den krökta ström» —
En ton, som följt mig ända i min dröm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
