Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
Hans folk, han har ej sett till det stort,
Men när han färdat ut order,
Det blödt och betalat, som det har bort,
I kampen mot Rysslands horder.
Nyss ställde det upp sin ynglingahär,
Ett landtvärn med fädrens sinne.
Sitt yttersta stöd har han ändå där
Mot fiender ute och inne . . .
Då ljödo trumslag vid början af bron
Och inför konungens blickar
Allt närmare kom en ung bataljon.
På dem kan jag tro ! han nickar.
Men hvad är detta? Än hit, än dit
Gevären svaja eländigt
Och mellan leden i kompani’t
Hvad gapande luckor beständigt!
Han är förstenad. Är det hans sköld,
Den svenska ungdomens blomma?
I usla paltor de hacka af köld
Med kinder gulbleka, tomma,
Vid sista svängningen segna två
Af svaghet omkull på marken.
I silfverringklockan griper då
Med feberifver monarken.
Och mot sin darrande adjutant
Han träder med handen knuten
Hvad fattas folket? Tala sant!
Sant, hör ni, sant på minuten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
