Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Och folket hörde hvad skalden kvad
Och drog så jublande gladt åstad
Och grep med vaknande götisk kraft
I fastare tag kring sin spades skaft.
Nu bröts från öster- till vestervåg
Kn väg för vimplade snäckors tåg,
Och full vardt lada och träsk vardt läns,
Ett Finland vanns inom Sverges gräns.
Från hög till låg, genom stad och land,
Knöt skaldens dikt ett föreningsband,
Och inom hemmets och skolans dörr
Ljöd språket älskadt som aldrig förr.
Och Sverges hoppfulla unga blod
Steg varmt till kinden vid Frithiofs mod,
Och Ingeborgs längtan åt ungmöns dröm
Gaf ord och toner vid väf och söm.
Så vuxo vi upp vid Tegnérska ljud;
Af honom fick tanken sin högtidsskrud
Med genomskinliga, ädla veck
Och snitt från klassiska himmelsstreck.
Han gick — och ingen har fyllt hans rum.
Bland Lundagårds kronor hans bild står stum.
På tysta strängar ser solen ner
Och lockar oj fram någon solsång mer.
Men dikten från seklets ynglingsår
Är ung i dag som den var i går,
En skatt, som mullen ej når med rost,
En eld, som tinar upp glömskans frost.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
