- Project Runeberg -  Har Hegel öfvervunnit Dualismen? Akademisk Afhandling /
48

(1851-1853) [MARC] Author: Carl Yngve Sahlin With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blifver pu grund hiiraf en krets, som är en k rets a f kretsar och
af denna serie af k retsar äro de särskilda vetenskaperna fragm enter,
af hvilka h v a rt och e tt h ar ett föregående och hänvisar på e tt efter-
följande H ärvid m åste m an undersöka, om serien a f kretsar
blifver oändlig eller icke. Väl säger Hegel a tt det allm änna
utgör grundvalen för denna serie och a tt fortgången till rikare
innehåll sker efter begreppets nödvändighet, och deri har sin
b e g rän sn in g 2). Men å andra sidan bestäm m er Hegel den ab -
soluta ideen såsom d et allm änna och sätter detta allm änna såsom
sjelfständigt i m otsatts m ot det öfriga, som ä r osjelfständigt och
o s a n t3). D etta osjelfständiga vara visar sig då såsom ”U e b er-
fluss der R ealität ü b er die B estim m theit des Begriffs” 4) och
fordrar en förklaring, som den inom logiken icke vinner. Då
den logiska ideen, såvida den till sin m otsatts har en realitet,
visar sig ännu vara subjektiv, så förer behofvet a tt öfvervinna
denna subjektivitet öfver till naturens philosophi5). H äraf
ä r klart a tt logiken icke kom m er till någon totalitet i sträng
och egentlig m ening och a tt vi således icke i logiken finna
gränsen för k retsarn es serie. Men å andra sidan har den a b -
1) Verm öge der aufgezeigten Natur der Methode stellt sich die W is-
senschart als einen in sich geschlungener Kreis dar, in dessen Anfang, den
einfachen Grund, die Verm ittelung das Ende zurüekschlingt; dabei ist die-
ser Kreis ein K reis won Kreisen, denn jedes einzelne Glied, als Beseeltes
der M ethode, ist die Reflexion in-sieh die, indem sie in den Anfang zu-
rückkehrt, zugleich der Anfang eines neuen Gliedes ist. Bruchstücke dieser
Kette sind die einzelnen W issenschaften, deren jede ein For und ein N ach
hat — oder genauer gesprochen, nur das Vor hat, und in ihrem Schlüsse
selbst ihr N a c h zeigt. P . a. st. pag. 341.
2) l)as allgemeine macht die Grundlage aus; der Fortgang ist des-
wegen nicht als ein Fliessen von einem A nderen zu einem A nderen zu
nehm en. — — — — — — — — “ T T — — . —
Die Bereicherung geht an der N othw endigkeit des)Begrifles fort, sie ist von
ihm gehalten und jede Bestimmung ist eine Reflexion in sich. P. a. st.
pag* 338 o. 339.
3) Alles Uebrlge ist Irrthum, Trübheit, Meinung, Streben, W illkühr
und Vergänglickkeit; die absolute Idee allein ist Sein elc. P. a. st. p. 318.
4) Jfr a. st. pag. 300.
5) W eil die reine Idee des Erkennens insofern in die Subjectivität ein-
geschlossen ist, ist sie Trieb, diese aufzuheben, und die reine W ahrhrit
wird als letztes Resultat auch der Anfang einer ändern Sphäre der W issen-
schaft. P. a. st. pag. 342.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:16:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scyhegel/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free