Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dekadansen i den svenska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarför de fattat pennan. Det är ett tidigt
världstrött släkte, människor, hvilka redan från början
känna olust att handla och skrämsel för lifvets
starka sol. Våldsamt och sjudande hade de som
diktat före dem, en Talis Qvalis och en Orvar
Odd, besjungit dådet, den blixtrande klingan,
knytnäfsslaget, med ansiktet flammigt af hänförelse
hade de prisat verkligheten och lifvets goda starka
ström — och hvad hade de vunnit? — Dessa
poeter fråga efter hvad som står att vinna, de
ha ingenting, som drifver dem motståndslöst deras
väg fram. — Hade icke deras stämmor efter ett
årtionde redan mist den första hetsiga klangen,
och entusiasmen, hvad hade där blifvit af dem?
Var det icke då bättre att begagna sig af deras
erfarenhet och redan från början vara förståndiga
och gamla? Så blef dessa författares diktning
redan i själfva tonen en reaktion mot den förra
klangdikten. Hade det förra släktet med lidelse
omfattat allt det nya och mäktiga, som sköt fram,
rörde sig och växte, visade efterträdarne blodlösa
varelsers försiktighet och torra misstro. Ej nog
med att de tycktes oförmögna att begripa sin
egen tid, det var som om de öfver hufvud med
verklig glöd icke kunde omfatta någonting. Och
de förfärdiga petitesser och begagna sin lilla
teknik för sina små ämnen och sina små tankar
— om man nu skall kalla det tankar, dessa små
finurligheter, som de insvepa i sina magra vers.
Emellertid är det onekligen någonting, som
dessa unga män med en viss, nästan rörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
