Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässanslitteraturen och dekadanskritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sönerna i sin roman grundläg’ga och därifrån utbilda de
laster, som småningom leda till deras undergång; det är
brännvinets fördärfliga verkningar han vill genom sin
roman bjärt framhålla, hvarför också den goda afsikten i
någon mån öfverskyler det vidriga i framställningen. En
dylik af sikt söker man förgäfves i Strindbergs arbeten.
Äfven Strindberg låter de ifrån början till slut rent af
vämjeliga naturer han framställer en och annan
gång-sammanträffa hos Berns i det s. k. röda rummet, likväl
utan antydan om själfva ställets mer eller mindre
bidragande anledning till deras förfall. Åtminstone återfinner
läsaren dem icke där mera än tre, högst fyra gånger i
den lofliga afsikten att värma sina förfrusna lemmar och
snylta sig till litet mat eller punsch. Har Strindberg valt
röda rummet hos Berns för att där studera sitt ämne,
och få vi således antaga att en af de sannolikt
förmånligare platserna i denna lysande salong dagligen får
upptagas af unga män till den grad sjunkna i elände som
’Lill-Jans nybyggare’, hvilka ofta sakna kläder på
kroppen, utan att det väcker anstöt, så skulle det förundra
oss, om Berns’ talrika publik icke snart nog skulle på
ett för hela lokalens bestånd betänkligt sätt märkbart
glesna.
Ehuru vi icke obetingadt vilja anse Arvid Falk såsom
hufvudpersonen i boken, emedan han icke föranleder
personernas handlingar och den ena personen icke är mera
framstående än den andra uti dessa lösligt sammanförda
skildringar, så vilja vi dock ingalunda förneka det
berättigade uti att låta hjälten uti en reman vara en svag
karaktär, ehuru vi icke kunna rätt fatta, hvarför det skall
vara omöjligt för en verklighetsdiktare, en hvad man
kallar realist, då han midt ur verkligheten griper
karaktärer, att få tag uti någon mindre svag än Arvid Falk
och som lika väl kan tjäna till lefvande modell att måla
efter. Men hvad vi icke kunna godkänna hos någon
karaktär, den må vara aldrig så svag, det är att med lögner
och falska anspelningar söka öfverskyla egna fel och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
