Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässanslitteraturen och dekadanskritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
demisterna kastat en blick på sin samtids tecken
och under i vädret, något liknande denna och sedan
nästan år för år återkommande yttringar af
oförmåga att fatta och olust att förstå har dock aldrig
förekommit i akademiens historia. »Det brukar
vara ungdomens privilegium», anmärkte med rätta
en stor daglig tidning med anledning af den
ärkebiskopliga litteracturbullan, »det brukar vara
ungdomens privilegium att i öfverilningens yra måla
en vrångbild af sina antagonister och sedan utösa
sin vrede mot vrångbilden. Hr ärkebiskopen har
i denna framställning af den nyare vitterhetens
sträfvanden — med Ibsen som speciell
syndabock — gifvit den yngre generationen ett
föredöme i fråga om intolerant polemik, som vi skulle
beklaga, om det lockade till efterföljd. Ett
angrepp, som i den grad skjuter öfver målet, höfves
icke en vitter akademi, hvilken bör respektera
sig själf i sina uttalanden. Och bland alla
argument, som på sista tiden framdragits för att
ådagalägga akademiens inre svaghet, svnes oss detta
ensidighetsprof så mycket mer vägande, som det
icke nöjde sig med att angripa skolans senare
representanter, utan öppet vände sina vapen mot
den störste skald, som Norden burit».
Svenska Akademien började så småningom
förvandlas till en underlig samling af gamla
original med kuriösa orakelspråk och
konstbesynnerliga åthäfvor, och en god del sanning i satiren
låg därför också i denna utomordentligt lustiga
Tegnér-parodi, Vid Svenska Akademiens hundraåra
De nya poetd’rna. g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
