Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässanslitteraturen och dekadanskritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minneshögtid^ som några af den nya litteraturens
pennor roade sig med att sätta ihop en kväll kort
efter tillfället ifråga och af hvilken här ett par
strofer må in-ryckas:
Därnäst hör Sundberg, hör hans stämband knarra
på Rikssaln redan, domen förestår!
Den nya tidens stackars andar darra,
när seklets midnattsklocka tolfvan slår.
Brutalt, prelatiskt ljuda hämnarorden
mot dem som stört de sextons harmoni,
och han som fordom svor vid priffeborden,
är till den väldige bestraffam vorden
af råheten: du hör hans egen däruti.
Men som en sommarkväll bland blomdoftsängar,
där himlen gjuter serladäfven tår,
och skalden himlatonad lyra strängar
i älfvotrådda aftonringars spår,
där silfverskira’från de allvarsunga,
de vemodsglada eolstonerna
i rytmer stiga, stilla, sorgfröjdstunga
och alla hoppomhöljda fåglar sjunga
ljuskransadt sitt »från Bethlehem till Golgata».
Så är det i din sång, o eolsharpa,
där Skandiens himmel svänger kring idén;
och ännu mer i de kritiker skarpa,
dem du har frambragt, ädle af Wirsén.
Hvad solglans kring kung Henriks älskogsstunder,
hur skarpt på Strindbergs otukt ner du slår,
och Ibsen, diktens afgrundshemska under,
och Björnson med hans agitatorsfunder,
du drabbm* dem — och jag, jag skäms, att du är vår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
