Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
artistskapet, att så mycket af det som under hans
signatur hopat sig på våra hyllor, ännu är så ungt
och så lefvande under dammet. Strindberg är
kanske den enda af vår svenska diktnings män,
som kan mäta sig med de stora utländingarna,
både de döda och de ännu lefvande, i konsten
att skapa en hel egen värld af blodfulla och
bullersamt lefvande typer och individer.
Hur klumpigt behandlade man icke det
språkliga materialet i Sverige vid tiden närmast före
Röda rummet! Detta svenska språk, som i
Almqvists händer glänst och skiftat och öfverraskat
med sin rikedom på effekt och magi, och som
hos Orvar Odd blifvit nästan franskt elegant,
sirligt och lekande, hade under de idélösa
»signaturernas» regemente blifvit stelt, obehändigt
och uttryckslöst. Hvilken \ippfattning af
novellstil och samtalsspråk spegla till exempel icke
dessa ur en af signaturböckerna hämtade rader:
»Jag märker nu väl», sade gumman knappt hörbart
»att våren är när, då snön smälter, då gräset grönskar —
— och fåglarna reda nästen; då oron vaknar — då
känslorna blomma, och tankarne få vingar.»
Eller dessa:
Solen, som just nu i nedgången bredde sitt sken öfver
dem, hade svårt att veta, huru förhållandet var i deras inre;
men hon tänkte vid sig- själf: det skall jag nog taga reda
på i morgon. — Och därmed sjönk hon under synkretsen.
Helt säkert, det enda »diktare» som dessa
kunde meddela sina läsare var, att »snön smälter»
och att »gräset grönskar».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
