Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smula försummat den korthuggna, kärfva och
bryska berättarkonst, hvilken låtit honom inom
allmogehistorien skänka oss några stycken af vår
litteraturs ytterst få verkligt naturalistiskt skrifna
noveller. Man kan undra, om han icke för
länge fortgått med jag-romanens visserligen med
stora fördelar förenade, men aldrig i längden
upprepning och monotoni undgående diktform, men
på sitt vis vacker och gripande är ju denna
lust att undvika skulptörens atelierensamhet och
långsamma grubbel och beräkningar inför leran
för att i stället gå emot oss och sträcka oss båda
händerna. Rädd att förväxlas med artisten, som
drömmer sitt verk på en museivägg,
understryker han ständigt att hans arbete är ett ord, en
människas öppna ord till en annan. »Dies ist
kein Buch, was liegt an Büchern», säger han oss,
och det är endast hjärtan med fibrerna väfda på
samma sätt som hans eget, till hvilka han talar.
Kärleken till lifvet, det är den som, hvad
man än kunnat invända mot den ej sällan
framträdande bristen på logisk komposition och
stilistisk klarhet och skärpa i hans böcker, likväl
allt från debuten till det sista verket står lysande
öfver deras sidor. Liksom jag aldrig
personli-genkan samtala med Gustaf af Geijerstam utan
att erhålla en stark förnimmelse af hur hett
och hängifvet denne man, hvilken med sina
grå hår nästan förödmjukar en genom sin upp
genom åren bevarade eld och hvilken
ständigt låter en tänka på ordet om att den som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
