SKOGENS LJUSA DOTTER. Var det ej i går då skogens ljusa dotter firade sitt bröllop och alla voro glada? Hon var den lätta fågeln och den ljusa källan, hon var den hemliga vägen och den skrattande busken, hon var den druckna och orädda sommarnatten. Hon var oblyg och skrattade utan måtta, ty hon var skogens ljusa dotter; hon hade lånat gökens instrument och vandrade spelande från sjö till sjö.