När skogens ljusa dotter firade sitt bröllop, fanns ingen olycklig på jorden: skogens ljusa dotter är fri från längtan, hon är blond och stillar alla drömmar, hon är blek och väcker alla begär. När skogens ljusa dotter firade sitt bröllop, stodo granarna så nöjda på den sandiga kullen och tallarna så stolta på den stupande branten och enarna så glada på den soliga sluttningen och de små blommorna hade alla vita kragar. Då fällde skogarna sina frön i människornas hjärtan, de glimmande sjöarna summo i deras ögon och de vita fjärlarna fladdrade oupphörligen förbi.