Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Gustaf III:s planer på allians med Danmark första halfåret 1788 - Duvall och Borgenstjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Duvall och Borgenstjerna. 33
roll af sekund-chef under Sinklaire 1). Konungen glömde icke
häller efter statshvälfningen de ansträngningar Duvall gjort »af
tillgifvenhet för hans person», utan gaf honom snart en hof-
syssla, hvarefter han påstods ifrigt ha längtat — stallmästar-
befattningen hos härtiginnan af Södermanland — och 1773
värdighet af generalmajor.
Vid riksdagen 1778 hade Duvall emellertid äter varit på-
tänkt till chef för adeln, och det blef på honom, som konun-
gens val föll, då det gällde att utse landtmarskalk till riks-
dagen 1786 2). En närmare granskning af Duvalls uppträdande
vid den märkliga riksdag, som grundlade den egentliga oppo-
sitionen mot Gustaf III, visar, att han på ett i allo moderat och
hofsamt sätt skötte sin svåra befattning såsom ett slags med-
lare mellan konungen och adeln8).
I alla händelser ger Duvalls bestämda uppträdande såsom
oppositionsman vid riksdagen 1789 knappast någon bekräftelse
åt Fersens tal om hans svaghet och villrådighet. Äfven om
Fersen öfver honom, liksom öfver alla sina politiska menings-
fränder utöfvat starkt inflytande, förefaller det dock, som om
Duvalls eget lugna och försiktiga väsen äfven utan några främ-
mande förmaningar skulle ha förmått honom att iakttaga den
moderation han vid riksdagen 1786 värkligen ådagalade4).
1) MALMSTRÖM VI, 235, ODHNER: Gustaf III, I, 15, 23. GEIJER: I, 124.
Konungens parti stod vid kompositionsförsöken i ekonomiskt afseende på
klena fötter, och det var fara värdt, att huset Grill och därmed äfven Du-
vall hade blifvit bragt till konkurs. Gust. Ill till Vergennes 24 aug. 1771
och V:s svar 26 aug. (G. S. fol. 9 och 18).
2) ODHNER a. st. I, 544.
3) Se t. ex. Duvalls uppträdande mot Bergenstråhles förslag att i riks-
dagsbeslutet insätta en tacksägelse till drottningen »för dess ömma vård om
kronprinsens uppfostran» (!) Ådelsprot. 1786, 21 juni. Vidare Ad.-prot. 7
och 10 juni m. tl.
4) FERSEN nämner Duvall såsom en »svag och villrådig man», hvilken
genast efter sin utnämning till landtmarskalk kommit till honom för att be-
gära råd, hvilket han också till öfverflöd synes ha fått. Fersen bad ho-
nom nämligen besinna, »att feghet, små skrämslor, åtrån att behaga i allt
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
