Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Gustaf III:s planer på allians med Danmark första halfåret 1788 - Duvall och Borgenstjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 Alliansplaner under första halfåret 1788.
Nästan alla samtida öfverensstämma också i yttringar af’aktning
för hans redbara karaktär, hvilket är desto anmärkningsvärdare,
som han just till följd af sin medlarställning icke kunde und-
vika en del obehagliga konflikter1).
Strax efter riksdagens slut utnämdes Duvall till general-
löjtnant, men synes icke ha blifvit tagen i anspråk för något
märkligare värf, förr än han sommaren 1788 erhöll den an-
svarsfulla uppgiften att skaffa Sverge förbund med Danmark
vid tiden för utbrottet af kriget med Ryssland. Duvall ägde
i flere afseenden erforderliga förutsättningar för ett diploma-
tiskt värf, icke minst de yttre, hvilka här hade en alldeles sär-
skild betydelse, enär det hufvudsakligen gällde att genom per-
sonlig älskvärdhet vinna kronprinsen. Gustaf III litade härvid
särskildt på Duvalls människokännedom samt hans militäriska
kunskaper, som konungen hoppades skulle slå an på prinsen.
Att döma af sina egna bref och anteckningar tyckes Duvall
också ha varit en man med ganska god bildning samt en, sär-
skildt i betraktande af hans dåvarande ålder, vaken observations-
förmåga. Hans världsvana och hans ståtliga yttre gjorde honom
dessutom till en angenäm sällskapsmänniska2). Dylika egenskaper
spelade vid denna tid stundom en högre roll än framstående
och i smått, som åtföljer hofmans vandel, äro olämpliga till stora värf. Jag
talade såsom jag kunde och borde med en man, den jag befordrat i sin
lycka» — en hänsyftning på den tid, då Fersen under flere år såsom kap-
ten vid gardet varit Duvalls förman. »Landtmarskalken», tillägger Fersen öf-
verlägset, »antog mitt råd, följde det och fann sig väl däraf.» (FERSEN
VI, 85 ff.)
*) Omdömen öfver Duvall finnas i Hochschilds ^>Anledningar IV, 394,
AHNFELT: Sv. hofvet och aristokratien III, 102, Reventlows dep. 17 juni.
WALLQVIST, den ende, hos hvilken jag, utom hos Fersen, funnit ett skarpt
omdöme om Duvall, säger endast, att »nyttan af all hans mäkling var ingen,
ehuru stort man om honom talade» (W. : Riksd. 1789 med inledn. om riksd.
1786, Hist. Handl. V, 274.)
2) Utom bland riddarhusets landtmarskalks-porträtt, återgifna i BOYES
riksdagshist. (Duvalls i del. II, 637) och medaljongen i Duvallska grafkoret i
Uppsala domkyrka, fins på Fullerö ett oljefärgsporträtt af Duvall. — Han
dog 1801.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
