Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Danska krigets annalkande - Danmarks krigsdeklaration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 Danska krigets annalkande.
traktades i Danmark endast såsom ett af svenskarne tillställdt
upptag, i)
Häraf följde dock icke, att danska regeringen med någon
som hälst krigslystnad beredde sig att uppfylla den rysk-danska
traktatens - fordringar. Dess trohet gent emot denna traktat
berodde snarare på öfvertygelsen om, att en brytning med
Ryssland vore vida farligare än en brytning med Sverge, därest
man nödvändigt måste välja ettdera af dessa båda onda ting.2)
Existerade någon fiendtlig stämning på danskarnes sida, så var
den mera riktad mot Gustaf III själf än mot hans folk. Unge-
fär som ryska regeringen gjorde Bernstorff i sin föreställning
om svenska förhållanden en allt för stark skillnad mellan den
svenske konungen och det svenska folket. Redan för några
år sedan hade han i en instruktion för Danmarks nye repre-
sentant i Stockholm betonat, att de nordiska länderna icke mer
hade några skäl att hata hvarandra. Den svenske konungens
karaktär vore det enda, som hotade Nordens lugn. Nu sak
nade han faktiskt blick för de värkligt fosterländska bevekelse-
grunder, hvilka, om också jämnsides med åtskilliga egennyttiga
inträssen, hade drifvit Gustaf III till kriget med Ryssland.8)
Och genom de förbindelser, som man i Danmark alltjämt och
särskildt efter riksdagen 1786 bibehöll med den svenska adels-
oppositionen, styrktes man i den skefva föreställningen, att sven-
ska folket i sin helhet var så pass uttröttadt på Gustaf III:s
»despotism», att det med glädje skulle mottaga en återgång till
regeringsformen 1720 eller en ändring i den nuvarande re-
l) Historien var således tidigt misstrodd och kommenterad. T. o. m.
Oxenstjerna ansåg saken för »ett pågjordt värk, hvartill en hemlig befallning
visst varit gifven». (WIRSÈN s. 106.) D‘A. 13 o. 20 juli, 14 ang. Spr. 24
juli. Bernst. till D‘A. 12 aug. (tr. Recueil I, 249).
2) Jfr. D‘A. 3 o. 14 aug. BLANGSTRUP sid. 22.
3) Bernst. (till S:t Saphorin 17 juni) hoppas, att Ryssland skarpt förklarar
för svenskarne, att konungen vilseledt dem. — ODHNER: Gust. III., II 361.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
