Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Danska krigets annalkande - Danmarks krigsdeklaration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Danmarks krigsdeklaration. 53
geringsformen, äfven om detta endast genom ett danskt infall
kunde åstadkommas. Därför var det, som Bernstorff ville, att
kriget icke skulle ha utseende af att vara riktadt mot Sverge,
endast mot konungens person, och som ändamålet därmed icke
skulle vara att göra eröfringar på svenskt område, utan att
förmå Gustaf III till fred med Ryssland och till en författ-
ningsändring, som för denna oberäkneliga personlighet kunde
omöjliggöra vidare politiska excesser, d. v. s. beröfva honom
rätt till anfallskrig. Sedan skulle man söka åstadkomma en
defensiv trippelallians mellan de tre nordiska makterna. Om
också icke danskarne själfva direkt ämnade uppträda till förmån
för en »konstitutionell reform» i Sverge, synas de dock ha
hoppats, att den missnöjda svenska nationen med Rysslands
tillhjälp skulle lyckas utföra den. Redan vid tiden för Gustaf
III:s angrepp på Ryssland betonar Bernstorff nödvändigheten
af ändring i Sverges författning, och i en skrifvelse till Krü-
dener den 30 augusti uppmanar han käjsarinnan att förklara,
det hon icke ville underhandla annat än med svenska riksdagen. 1)
Danskarne tyckas rent af hafva väntat sig att bli mottagna med
öppna armar i Sverge, och D’Albedyhll hörde i de ledande
kretsarne i Köpenhamn sådana insinuationer, som att svenskarne
på eget bevåg tänkte sammankalla riksdag, och att konungen
icke vore säker för sitt lif, om han motsatte sig planerna på
författningsändring, m. fl. nyheter, som påtagligen härrörde från
oppositionsmännen i Stockholm. Bernstorff menade, att det en-
dast var populacen, som höll med konungen och att missnöjet
bland de öfriga klasserna var stadt i tillväxt. Allt detta be-
visar bäst, att Danmark alltjämt vidhöll den politik, som tagit
uttryck i Panins separatakt till 1773 års traktat. Det bekräf-
tar Gustaf III:s yttrande: »Om någonting visar de fördömliga
1) D‘A. 3 o. 22 aug. Bernst. till S:t Saphorin 29 juni, o. 1 juli, till
prinsen af Hessen 2 sept, samt »Reflexions» af 30 aug., lämnade till
Krüdener. — HOLM s. 38.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
