- Project Runeberg -  Sverges förhållande till Danmark 1788-89 /
90

(1898) [MARC] [MARC] Author: Lydia Wahlström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Danska krigets annalkande - Elliot och hans resa till Sverge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-=======================================================================-======-===================
90 Danska krigets annalkande.
An affärdas han med föraktfulla epitet, sådana som »den di-
plomatiska kårens rasande Roland», »en aventurier af mycket
snille»; än hör man en af hans yngre svenska vänner utbrista,
att man »efter att i början halft motvilligt ha skänkt honom
sin aktning, slutligen med förtjusning ger honom en tillgifven-
het, som man aldrig återtar». Båda dessa slags omdömen äro
fullt förklarliga, då Elliot i själfva värket var en älskvärd, öppen-
hjärtig och oförsiktig stämningsmänniska med en icke så liten
fond af pathos och sentimentalitet i tidens smak. Han var vid
denna tid en trettiosex års man, redan till sitt yttre präglad
af den nervositet och den bristande jämnvikt, som kommit en
modärn engelsk historiker att kalla honom »dénué de méthode».
Man kan knappast säga annat om en diplomat, som den ena
gången kunde gifva intryck af att »älska Sverge icke med
någon ministerkärlek, utan uppriktigt», och några veckor senare
tala med »hat, förakt och afsky» om det svenska folket, den
ena gången kalla Gustaf III »un prince diabolique» och
den andra gången tala om honom med beundran och tillgifven-
het — knappast tvekande att slunga båda sortens artigheter
midt i ansiktet på vederbörande. Men då härtill kommer, att
Elliot var en både begåfvad, handlingskraftig och i hög grad
ärelysten man, så är det icke svårt att förstå det stora in-
flytande han trots alla svagheter under kritiska förhållanden
kunde komma att utöfva på sin omgifning. ’filläggas bör, att
han nu i fyra år varit Englands representant vid danska hofvet
efter att förut hafva innehaft ministerplatser i München och i
Berlin1).
1) Förnämsta källan för karaktäristiken öfver Elliot är naturligtvis lady
Mintos bok samt HOLMS recension däraf. Några af Elliots depescher till sin
regering finnas tryckta i öfversättning hos AHNFELT: Svenska adeln IV, 130
ff. Bland otryckta källor märkas: Hochschild 1, 179; ett bref från Brelin
till Reuterholm okt. 1788 (F. 615, delvis refereradt hos BERGMAN-SCHINKEL,
II, 53, hvilket referat är aftryckt af AHNFELT a. st. noten; Bernstorff till
Schönborn 22 april och 29 juli 1788. — Några egenhändiga bref från EUiot
finnas i G. S. 19 qv, F. 812 a. och Handl, rör. danska kriget 1788—
1789. A. H.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 14:15:48 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sedk1788/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free