Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Danska krigets annalkande - Elliot och hans resa till Sverge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elliot och hans resa till Sverge. 89
håll. Påvärkad af Ewart, hade Elliot sedan slutet af augusti
umgåtts med tanken att personligen besöka den svenske konungen.
När det nu i september visade sig, att Gustaf III tycktes ämna
antaga Frankrikes medling, beslöt Elliot värkligen att resa till
Sverge för att bringa honom på andra tankar1).
1) Nord, tidskr. 1869 s. 310. D’A. 24 och 29 aug. — Något egendomlig
förefaller Bernstorffs uppgift till Reventlow (20 sept.), att Elliot i sista stunden
före afresan varit färdig att återtaga medlingsanbudet af harm öfver Gustaf
III:s förhållande till Frankrike i denna angelägenhet.
2) D’A:s bref 17 och 21 sept.
3) D’A. 2 dec. 1787 jämte en senare nedskrifven anteckning därtill
(kopieboken).
D’Albedyhll gjorde hvad han kunde för att hjälpa honom
genom de varmaste rekommendationer. Han påpekade Elliots
nit och handlingskraft, förklarade, att alla dennes egenskaper,
t. o. m. felen, borde kunna blifva till nytta för konungen och att
blott och bart det unika i det steg han nu ämnade taga borde
vara ägnadt att tillvinna honom konungens förtroende. De upp-
repade bönerna om, att konungen skulle förtro sig åt Elliot,
vittna tydligt om D’Albedyhlls fruktan för Gustaf III:s brist på
öppenhet 2).
D’Albedyhlls loford öfver Elliot taga sig onekligen egen-
domligt ut vid en jämförelse med hans forna uppfattning af
denne. Ännu i slutet af föregående år hade D’Albedyhll med
anledning af Gustaf III:s planer på förbund med England varnat
denne för att låta svenska beskickningen i Köpenhamn våga
sig in på någon underhandling med Elliot, som på grund af
sina ständiga indiskretioner vore misstrodd af hela diplomatiska
kåren. Saken förklaras därigenom, att den engelske ministern
ända dittills uppträdt såsom Sverges afgjordaste fiende, hvilket
naturligtvis icke kunde göra honom sympatisk för d’Albedyhll3).
I allmänhet måste man med en viss försiktighet taga de
omdömen, som fällts både om och af Hugh Elliot. Hans för
en diplomat alldeles påfallande brist på hvad man kallar »di-
plomat-natur» i detta ords så väl goda som dåliga bemärkelse
tyckes hafva gjort, att samtida sällan betraktade honom opartiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
