Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Stillestånds- och neutralitetsförhandlingar - Sverge, Danmark och Ryssland vid årets slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 Stillestånds- oca neutralitetsförhandlingar.
England, Preussen och Danmark, eller att det var afslutadt
något förbund mellan England och Preussen, enligt hvilket de
med vapen ville försvara Sverge, därest de danska trupperna
fortsatte sina operationer. Beträffande Elliots yttrande om sitt
eventuella deltagande i Göteborgs försvar uttalade man rent
af, att ministern måtte ha varit full för att kunna säga något
sådant. Gustaf III var mycket missnöjd med detta svar och
beordrade sin minister i London att söka utvärka engelska re-
geringens formliga gillande af Elliots uppträdande i Sverge.
Själf synes denne icke ha blifvit modfälld, och faktum var,
att hans regering snart insåg, att då han fått uppdrag att sna-
rast möjligt åvägabringa stillestånd, ägde han också att välja
det sätt han funne lämpligast1).
1) Schönborns not till eng. regeringen af den 26 okt. och Carmarthens
svar af den 28 (afskr. i Handl. rörande danska kriget-1788—89 A. H.) Gust.
III till Nolcken i London 19 nov. Minto ss. 328—329. HOLM s. 42. Holm:
Elliot s. 822 ff. RANKE II, 80.
2) Bernstorff till Reventlow och S:t Saphorin 19 nov., till Schönborn
6 dec., till Rüdinger 2 och 6 dec.
Däremot var Elliot i början betydligt uppbragt på Bern-
strof, och det var denna tillfälliga vrede, hvarpå Gustaf III
byggde sina förhoppningar om hans hjälp till den danske mi-
nisterns störtande. Elliots nycker voro dock icke mycket att
lita på. Man lyckades snart lugna honom och detta till den
grad, att då den engelske ministern i början af december reste
till Preussen, Bernstorff kunde rekommendera honom hos Rü-
dinger såsom »Zelé danois» och tala om hans vrede öfver
Gustaf III och v. Borcke, hvilken senare, såsom Bernstorff sä-
ger, faktiskt visat sig vara Danmarks fiende i vida högre grad
än Elliot2).
Vid den tiden hade konungens plan också strandat, såsom
det förefaller, delvis på D’Albedyhlls föreställningar, men huf-
vudsakligen på grund af omständigheterna, som ådagalade, att
hans fruktan för Bernstorffs krigspolitik var tämligen onödig.
Förhållandet mellan D’Albedyhll och den danske ministern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
