Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Stillestånds- och neutralitetsförhandlingar - Neutralitetsförhandlingar våren 1789 - Afslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 Stillestands- ocb neutralitetsforhandlingar.
tackten af svenske konungens delaktighet i anläggningen icke
mer ville tala med Sprengtporten i politiska angelägenheter2).
Det var icke utan, att preussiska regeringen tillskref sig själf
hedern af, att denna neutralitetsunderhandling lyckats. Gustaf
III fortsatte också ännu långt in i juli att genom Carisien be-
gära Preussens bemedling till biläggande af smärre tvistigheter
med Danmark dels rörande ordalydelsen af denna neutralitets-
akt, dels rörande Danmarks nyss antydda uppträdande i fråga
om konvoj. Hertzberg underblåste för öfrigt konungens miss-
tro mot Danmark genom sitt påstående, att man icke kunde
lita på nämda makt, i fall svenskarne lede något nederlag i
Finland. Och prinsens af Hessen åtgöranden vid Berlin-hofvet
sommaren 1789 följdes af Gustaf III med ängslig uppmärk-
samhet. Han hade skäl därtill, enär prinsen därunder faktiskt
sökte utvärka v. Borckes återkallande från sin plats i Stock-
holm och med Ewart diskuterade frågan om möjligheten af att
fa Sverges regeringsform återställd till det skick den 1772 er-
hållit2).
4) v. Schlaff till v. Asp d. 28 maj (Danica).
2) Utdrag af en depesch från preussiska regeringen till v. Borcke d.
19 juli bland dennes bref i G. S. 19 qv. Gustaf III till Carisien d. 30 juni
och 11 aug. Carisien d. 7, 14 och 18 juli. Transsumt af Francs bref till
Spr. d. 25 aug. 1789 (bland D’Albedyhlls papper F. 724).
Det som karaktäriserar den nu behandlade tidrymden af
Sveriges historia under Gustaf IH:s regering är det omslag,
som då inträffade i Sveriges förhållande till främmande makter,
den definitiva öfvergangen från Frankrikes system till Preus-
sens och Englands. Den nya riktningen blef ej bestående.
Den omöjliggjordes genom de båda makternas allt starkare
framträdande egennytta och genom konungens personliga anti-
pati mot deras statsmän. Gustaf III:s ärelystnad dref honom
i stället till det förbund med Ryssland, som afslöts hösten 1791
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
