Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men vid allt fordras vaksamhet mot "den vilsekomna
legemsfølelsen", som kan smyga sig på äfven den ärliga
sedlighetskämpe. Hvarken ungdomsvänskapen eller
äktenskapet, ja icke ens troslifvet är fritaget från alla faror i denna
riktning.
I fråga om vänskapsförhållanden ber förf:n på det
bevekligaste: "Var på er vakt! Her gælder at være opmærksam
på de fineste spirer og gjøre sit regnskab op, selv om sjælen
sønderflænges under den ærlige kamp." Strängt varnas
estetikern och den sentimentale skönhetsdyrkaren med det retliga
nervsystemet.
"Selv om man er gift", fortsätter förf:n, "har man ingen
garanti for at legemsfølelsen jo kan vildledes, hvis man ikke
har set sin svaghed in i øinene ... Ja, selv om man er kristen
har man ingen garanti for at "Gud nok klar er naturen", hvis man
selv ikke er med i fuld ærlighed. Overaandelighed ender da ofte
i en ren legemssandselighed”
En af de slutsatser förf:n kommer till är den, att det
ligger en gudsidé också i sanseligheden, i könsförhållandet, och
att de derför hvarken få missbrukas eller föraktas.
* * *
Vi komma nu till Björnson. Han betonar, i trots af
Georg Brandes och dennes meningsfränder, att menskligheten
från urminnes tid rör sig i en utvecklingslinie mot allt
strängare engifte. Undantag och tillfälliga bakslag kunna spåras
i denna som i all annan utveckling, men sedt i stort går det
framåt i den antydda riktningen. Hvad som upptagits i det
menskliga medvetandet och blifvit "fastslaaet i den
almindelige samvittighed" är ett arf, som ingår i slägtets blod och
håller utvecklingsgången inom gränserna för den gifna
riktningen. Att, som Bohêmen, tro sig kunna hämma den och
göra månggifte till regel, är galenskap. Eller kan någon med
sundt förnuft tro, att menskligheten kunde förmås att
uppgifva allt hvad hon vunnit i kroppslig och andlig helsa och
karaktär, derigenom att qvinnan, i stort sedt, förblifvit
engiftets lag trogen?
På tal om följderna af "det flerkoneri" mannen så ofta
bedrifver i ungdomen, spörjer förf:n om någon ännu är så dum
att tro, att det icke lemnar några spår i karaktären eller att
dessa spår genast utplånas af äktenskapet. Utredningen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
