Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Öfversikt af missionens äldsta historia - C. Medeltidens mission - Den påfliga missionen under den senare medeltiden - Muhamedanmissionen under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 22
Påfvemakten har blifvit kristenhetens medelpunkt. I egenskap
af Kristi ståthållare skall påfven å ämbetets vägnar tänka på kyrkans
världsställning och uppgift, och hans politiska betydelse under
medeltiden gör det för honom ytterligare maktpåliggande att ingripa, där
de kristna folken råka i beröring med hedningarne. Därför sände
påfven Innocentius iv ett sändeskap till mongolerna, då de i midten
af 1200-talet öfversvämmade Ryssland och hotade mellersta Europa.
Detta efterföljdes af flera, och sålunda öppnades en förbindelse,
hvarigenom Jesu namn blef nämndt i den aflägsnaste östern under ett
hundratal af år.
Det var, såsom man lätt kan tänka sig, i synnerhet munkar och
framför allt franciskaner- och dominikaner-munkar, som påfven i dessa
syften använde. Bland desse framlyser ett namn såsom det yppersta:
Johannes af Monte Corvino. Denne italienske franciskanermunk
(född 1246) verkade först i Persien och Indien, men därefter en lång
följd af år i Kina, hvarest han — under ständig strid med de
nesto-rianske kristne — i själfva Peking vann 6,000 själar, uppförde en
ansenlig kyrka och inlöste 150 hednabarn, som han lät undervisa i
kristendomen. Påfven utnämnde honom till ärkebiskop i Kambalu
(Peking), och där afled han vid 80 års ålder omkr. 1330. Men en
mansålder efter hans död störtades mongolernas välde i Kina.
Buddismen strömmade in öfver det jättestora landet, och förbindelserna med
Europa afbrötos småningom helt och hållet.
Muhamedanmissionen under medeltiden.
Gentemot muhamedanerna tyckes däremot påfvarne icke hafva
haft mod eller tillförsikt nog att tänka på någon mission. Påfvarne
predikade korståg mot »de otrogne» och förmådde Europas
konungar och riddare att tvänne århundraden igenom förslösa en stor del
af sina bästa krafter på att med svärdet återeröfra det heliga landet.
Men museimännens själar har blott en och annan tänkt på.
Här stå vi vid den andra källan till medeltidens mission.
Visserligen är kyrkan omyndiggjord, och man väntar ej någon kristlig
rörelse, utan att impulsen därtill kommer uppifrån. Men så länge
Guds Ande öfver hufvud taget rör sig inom kyrkan, kan det fria,
enskilda initiativet dock icke helt och hållet dö ut. Ur enskilde
troendes eget inre hjärtelif hafva därför några få spridda missionsförsök
sitt ursprung. De blifva visserligen i det stora hela resultatlösa, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
