Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den evangeliska missionens första uppspirande - C. Luthersk mission på 1700-talet - Den förste lutherske banbrytaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 59 -
staden. Snart höllos här tre gudstjänster hvarje söndag, två på
tamu-liska och en på portugisiska — den sistnämnda af Plütschau, som icke
blef någon mästare i tamuliskan och därför småningom fick sitt
speciella arbetsfält bland dem, som talade portugisiska.
Vid årets slut räknade församlingen 35 medlemmar. Nu skredo
missionärerna till upprättande af skolor för barnen. För detta
ändamål måste man skrifva, öfversätta och mångfaldiga läroböcker m. m.
Men Ziegenbalg hade ännu större syften. Under det att han var
sysselsatt med att utarbeta en malabarisk ordbok, började han öfversätta
bibeln, och efter två och ett halft års förlopp var nya testamentet
färdigt den 21 mars 1711. Då han kom till det bibelstället: »Sen,
hurudan kärlek Fadern har bevisat oss, att vi kallas Guds barn, hvilket
vi ock äro» (Joh. 3: i), brast den honom behjälplige tamuliske
läraren ut i gråt och sade: »Ack, hur skola vi kunna öfversätta det? Om
där stode, att vi skulle kyssa hans fötter, så vore det allaredan stor
kärlek, men nu står där, att vi skola kallas Guds barn!«
Detta stora verk skaffade Ziegenbalg något, som han länge
förgäfves önskat sig: ett tryckeri. Engelske vänner skänkte ett
portugisiskt tryckeri, och i Halle göt man enligt hans föreskrifter de
tamu-liska typerna.
Och icke blott nya testamentet, utan en lärobok, en sångbok
(»Hjärteväckaren», som ännu är känd i Indien), en skrift af
Ziegenbalg: »Om hedendomens förkastlighet» m. fi. blefvo nu tryckta.
Begåfvad som han var med det rätta missionärsinnet, kunde
Ziegenbalg emellertid icke nöja sig med att arbeta blott för den lilla
danska besittningen, som, förutom Trankebar, omfattade 15 mindre
städer och räknade omkring 30,000 hedningar. Han måste ut och
predika evangeliet i mera aflägsna trakter. År 1709 drog han i de
inföddes dräkt åstad till det närgränsande konungariket Tandjur, men
insåg dock snart omöjligheten af att vinna något resultat, hvarför han
vände tillbaka.
Bättre resultat gåfvo hans resor långsåt kusten, söderut till
Ne-gapatam (holländsk koloni) och norrut till Madras (engelskt).
Härunder utdelade han skrifter, predikade och samtalade med hedningarne,
och dessa resor uppväckte en viss rörelse. I själfva den danska
kolonien gick missionsverket alltjämt framåt. Efter sex års förlopp
räknade missionen därstädes 150 döpta, och huru missionärerna själfve
bedömde förhållandena, kunna vi finna af ett bref från dem, hvari
det heter: »Visserligen kan man af ifrågavarande omvändelser ännu
icke komma till insikt om, att detta är den nådens tid, hvarunder Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
