Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den evangeliska missionens första uppspirande - C. Luthersk mission på 1700-talet - Den förste lutherske banbrytaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 62 -
I Tyskland hade Ziegenbalgs första bref väckt allmän
uppmärksamhet, men det var dock blott pietisterna, som allvarligt intresserade
sig för missionsgärningen. Ortodoxa röster vågade ännu kalla
missionärerna för »falske profeter» — naturligtvis därtill eggade af
pie-tisternas skefheter — och den bekante psalmdiktaren Neumeister kvad:
Förr visserligen hette det: Gån ut i världen all!
Men nuförtiden: Stannen kvar och verken i ert kall!»
Francke i Halle utgör i de dagarna missionens andliga värn,
och bland människor har man nog honom mest att tacka för den
stora förändring i kristenhetens tänkesätt, att missionen nu ej längre
betraktades allena som en kolonialregeringarnas riksplikt, utan såsom
en sak, som måste ligga den troende kristenheten varmt
om hjärtat, och att sålunda den kristliga fria offervilligheten
kunde sättas i gång — särskildt för anskaffande af penningmedel till
sakens befrämjande.
Alltifrån 1710 utgaf Francke de första regelbundna
missionsberättelserna (fortsatta under olika namn ända till våra
dagar), hvilka erhöllo den stora betydelsen att icke blott samla
Tysklands missionsvänner kring saken, utan ock göra densamma känd i
England och i Danmark.
I England såg det i begynnelsen ut, som om kyrkan i sin
helhet skulle understödja missionen. Också öfver denna missions
början strålade alltså ett ögonblick den förhoppningen, att denna Guds
rikes stora lifssak skulle återförena kristenhetens skilda läger.
Tranke-barmissionen bibehöll äfven värme och offervillige vänner i England,
men ärkebiskopen af Canterbury och den officiella kyrkan drog sig
småningom tillbaka från den »sekteriska lutheranismen».
I Danmark voro utsikterna för den nyfödda missionen ej alltför
ljusa. Det stora nordiska kriget, som ånyo uppblossade 1709, tärde
på rikets krafter. Därtill kommo öfversvämningar och pest, och
under allt detta uppväckte de ortodoxe en häftig strid för att
tillbaka-tränga pietismen. Men Herren höll dock på ett underbart sätt sin
hand öfver missionen, och Han begagnade som sitt redskap konung
Fredrik IV, som i själfva verket var högst okunnig i kyrkliga frågor,
men som nu en gång fått intresse för Trankebarmissionen. Så
själf-motsägande det än var, hade han just ett par månader före
utfärdan-dandet af de stränga lagarna mot pietismen skänkt missionen i
Tran-kebar »för evärdelig tid» en årlig inkomst af 2,000 daler ur
postintraderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
