Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den evangeliska missionens första uppspirande - C. Luthersk mission på 1700-talet - Den förste lutherske banbrytaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 61 -
sig nu på tvären, och Ziegenbalg förgick sig ganska ofta i sin
hetsighet. Till gengäld anföll kommendanten i egen person honom
flere gånger med knytnäfvarna.
År 1708 ankom från Danmark ett skepp med uppmuntrande
bref och 2,000 daler till missionen. Men vid landstigningen blef
båten krossad af vågorna, penningarna gingo till botten, och
missionärerna, som länge varit i saknad af penningmedel, stodo ånyo
hjälplöse. Därtill kom en ny tvist med kommendanten. Han kallade
Ziegenbalg för orostiftare och en »Thomas Münzer», och en gång, då
Ziegenbalg anfört klagomål inför rätta, lät han utan minsta
anledning gripa honom i hans hem och kasta honom i fängelse, ett osundt,
förfärligt kvaft hål, där han i mer än fyra månaders tid måste
för-smäkta under sträng bevakning. Med tålamod bar Ziegenbalg sina
lidanden. Trots kommendantens förbud smögo sig flere infödingar
till fängelset nattetid och bragte sin älskade lärare papper och blyerts,
så att han i fängelset kunde nedskrifva sina »Tankar öfver den
heliga skrift». Slutligen nödgades kommendanten att frigifva honom,
men på mångahanda sätt fortforo myndigheterna ännu i långa tider
att ideligen plåga honom.
Och ytterligare skulle till penningnöden och andra
vedervärdigheter komma inbördes split. Ar 1709 hade från Danmark anländt
tvänne nye missionärer, Gründler och Bövingh, bägge tyskar,
antagne af Lütkens. Redan på ditresan hade pietisten Gründler blifvit
oense med den ortodoxe och lärde Bövingh. Och i Trankebar fann
Bövingh allt fler och fler anmärkningar att göra mot de andres
arbete. Vid förvaltningen af penningmedlen, vid arbetsfördelningen
m. m. uppstodo ständiga tvister, och det slutade med, att Bövingh
mot de öfrige ofta gjorde gemensam sak med kommendanten. Denne
var nu tydligen sinnad att alldeles tillintetgöra missionen, och
missionsarbetet hämmades på allt sätt. Då missionärerna ville sända
klagomål till Danmark, förbjöd kommendanten skeppen att medtaga
något bud. Plütschau lyckades dock komma hem år 1711, men
hoppet om att hans berättelse skulle föranleda kommendantens
hemkallande brast. Skeppet medförde 1714 blott en befallning om
inbördes försoning. Då kommendanten därtill visade Ziegenbalg
direktionens hemliga order att på allt sätt hindra missionen, insåg
denne, alt intet annat återstode honom att göra än att äfven själf resa
hem för att ordna saken, och under infödingarnes tårar lämnade han
Indien den 26 oktober 1714.
I hemlandet hade emellertid stora förändringar timat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
