Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Genombrottet - B. De förste banbrytarne därute - Van der Kemp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 158 -
för åkerbrukets utveckling, dels var så helt ock hållet upptagen af
sin sträfvan att sänka sig till infödingarnes ståndpunkt för att i
kärlek blifva deras like, att han icke hade den rätta blicken för den stora
uppgiften att lyfta dem äfven i rent mänskligt afseende. Han antog
infödingarnes klädedräkt och lefnadssätt, ja, gifte sig slutligen med
en omvänd hottentottkvinna, som dock alls icke var i stånd att dela
lifvet med honom. Icke desto mindre verkade evangeliet i
Bethels-dorp ej blott tilldragande på hottentotterna inom vida kretsar och i
evig betydelse frälsande, utan ock mänskligt förädlande. Ett
arbetsamt lif i kolonien förändrade småningom traktens utseende.
Boskapsskötseln utvidgades, många slags handtverk inlärdes, och ett saltverk
anlades. År 1808 hade koloniens folkmängd växt till öfver 1000
personer, af hvilka 200 tillhörde församlingen.
Ej heller här lämnade boerna van der Kemp i fred. En af dem
reste till guvernören för att uttryckligen bedja om tillåtelse att skjuta den
förstnämnde! Och år 1805 anklagade de missionärerna för att stå i
förbindelse med landets fiender, med anledning hvaraf de blefvo
instämde till Kapstaden och därstädes kvarhållne i nio månader, —
hvarför de ock slutligen voro betänkte på att lämna landet och draga
till Madagaskar. Under denna nöd sålde en troende enka i
Kapstaden, fru de Smidt, sin egendom och flyttade till Bethelsdorp, höll
skola, gjorde besök i hemmen och talade Guds ord för hottentotterna.
Då eröfrade engelsmännen ånyo — och denna gång för beständigt —
år 1806 landet. Missionärerna fingo lof att återvända, och fru de
Smidt flyttade tillbaka till Kapstaden för att därstädes fortsätta sitt
missionsarbete († 1821).
Under den engelska styrelsen fortsatte den gamle van der Kemp
troget sin missionsgärning i Bethelsdorp och upphörde ej med sina
bemödanden att tillförsäkra infödingarne frihet och mänsklig
behandling. Men trots stödet af den nye guvernören hade han ännu många
sorger att lida. Under detta arbete kallades han tillbaka till
Kapstaden 1811. Londonsällskapet hade för afsikt att låta honom stanna,
därstädes som öfverledare af missionen, men en häftig sjukdom
bortryckte honom den 15 december samma år.
»Doktorn var en excentrisk man och gjorde åtskilligt
anmärkningsvärdt, som vi icke vilja försvara,» sade en af hans medarbetare.
Men hans apostoliska tro, hans innerliga kärlek till de borttappade
och hans fullkomliga hängifvande åt Herrens gärning hafva medfört
stora verkningar, och ännu i dag benämna kaffrerna de infödde kristne
»van der Kemps människor».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
