Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - A. Missionsrörelsen i de evangeliska landen - England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 169 -
Det var den evangeliska, lågkyrkliga riktningen, som stiftat
kyrkomissionssällskapet, ty vid öfvergången till 1800-talet var detta den
enda verkliga lifsrörelse, som rådde inom den episkopala kyrkan.
Sällskapet blef ifrån början med ovilja betraktadt från högkyrklig sida,
men tyckes i märkvärdigt hög grad hafva hållit sig själft fritt från
all polemik med sin bägge »stora systrar», »Sällskapet till främjande
af kristlig kunskap» och »Sällskapet för evangeliets utbredande» (se
sid. 51—52). Dessas verksamhet var på den tiden icke stor,
försvagade som de voro af den allmänna slöheten, och deras verksamhet
rörde blott i mycket ringa mån hednamissionen. Det förstnämnda
sällskapet hade 1817 blott två (lutherske) missionärer i sin tjänst bland
tamulerna, och det andra hade i Nordamerika omkring 40 präster,
af hvilka endast tre delvis arbetade för indianerna. Icke desto
mindre visade kyrkomissionens ledare, i synnerhet sekreteraren Josias
Pratt, de äldre sällskapen all ära, undvek omsorgsfullt att gå dem i
vägen och gladde sig öfver hvarje framsteg, som de gjorde.
Och framsteg gjordes. Stiftandet af det stora brittiska
bibelsällskapet eggade »Sällskapet till främjande af kristlig kunskap» till
ett kraftigare arbete (från 1813), så att dess inkomster snart
tredubblades. Och »Sällskapet för evangeliets utbredande» sköt växt från
1817, då en förbittrad ärkediakon riktade ett alldeles orättvist angrepp
mot kyrkomissionen, något som först åstadkom en betydlig
tillströmning till denna och vidare medförde, att åtskillige biskopar
bemödade sig att göra sistnämnda sällskap till hvad det borde vara.
Man beslöt därför nu att upptaga en verklig hednamission i
Indien, hvaröfver kyrkomissionens tidskrift uttalade sin hjärtliga glädje,
därvid blott tilläggande, att, äfven om sällskapet åtoge sig evangeliets
förkunnande för alla hedningar inom det brittiska riket, återstode
dock ännu 5 — 600 millioner utanför rikets gränser. »Man behöfver
blott,» skrifver Pratt, »tänka på, hur ofantligt stort det mänskliga
eländet är, för att bland kristne utestänga all afundsjuka och rivalitet,
med undantag allenast af täflingslusten i fråga om hvem som kan
arbeta ihärdigast på att frälsa själar från döden och öfverskyla syndens
mångfald». En kunglig skrifvelse ålade alla statskyrkans präster att
anordna insamlingar för »Sällskapet för evangeliets utbredande», och
samtidigt utsändes en anonym skrift (författad af ingen annan än Pratt),
som ur alla sällskapets gamla årsberättelser framdrog kraftiga
uppmuntringar från månge af kyrkans stormän, och hvilken skrift i hög
grad främjade den i gång satta kollekten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
