Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - A. Missionsrörelsen i de evangeliska landen - Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 181 - -
ropa, utsänd af Baselsällskapet, för att uppväcka kärlek till missionen;
men snart offrade han åt sitt fädernesland hela sitt arbete, genom
tal och skrift väckande troslif och missionssinne rundtomkring i
landet.
Under hans frånvaro i utlandet stiftades den 6 jan. 1835 i
Stockholm Svenska missionssällskapet, som under de första tjugo åren
uppbars hufvudsakligen af prästmannen A. H. v. Zweigbergk. Det
understödde Baselmissionen, satte sig i förbindelse med det
wesley-anska missionssällskapet i England i ändamål att främja skolväsendet
bland negrerna på den svensk-västindiska ön S:t Barthélemy och
upphjälpte den tvinande missionen i svenska lappmarken i synnerhet
genom upprättandet af skolor och utsändandet af kateketer, bland
hvilka särskildt Carl Ludvig Tellström verkade till stor välsignelse
(1836-62).
År 1845 stiftades missionssällskapet i Lund, särskildt
afsedt för Södra Sverige, under ledning af Fjellstedt, som här
upprättade en missionsskola. Under inflytande af den lutherska väckelse,
som utgick från Leipzig, ville man i Lund ej understödja annan
mission än luthersk. Ett försök på själfständigt missionsarbete i Kina
1849 misslyckades, i det att den ene missionären, Fast, blef mördad,
och den andre sårad af sjöröfvare. Man inledde då ett samarbete med
Leipzigmissionen, på hvars arbetsfält bland tamulerna flere svenske
missionärer hafva verkat och ännu verka (A. Blomstrand, C. A.
Ouch-terlony, C. J. Sandegren m. fi.).
År 1855 lyckades det att förena de bägge sällskapen till ett enda,
som fick sitt hufvudsäte i Stockholm, hvarifrån man fortsatte
missionsgärningen bland lappbefolkningen och samarbetet med
leipzigmissionärerna i Indien.
I Norge bildades sist i ordningen ett missionssällskap, men
jordmånen var dessförinnan annorlunda beredd, och därför sköt
sällskapet strax växt, så att det vida öfvergick de öfriga nordiska
missionssällskapen. Den haugianska rörelsen saknade till en början allt
sinne för missionen. Det fanns visserligen åtskillige herrnhutare i
Norge, men (liksom pietisterna annanstädes) kunde Hauge icke
förlika sig med deras för norrmännen känslosamma väsen och tog
därför också afstånd från deras arbete för missionen. Men
småningom måste dock missionssinnet vakna just i de haugianska kretsarna,
där jordmånen var fullständigt beredd. År 1821 utgaf biskop Bugge
i Trondhjem en missionstidning, som dock snart upphörde. Några
år därefter reste den förut omtalade studenten Cappelen omkring i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
