Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - A. Missionsrörelsen i de evangeliska landen - Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 182 - -
landet för att insamla medel till missionen på den danska
Guinea-kusten. Från år 1827 utgaf brödraförsamlingens föreståndare i
Kristiania »Norsk Missionsblad», som vann stor spridning bland Hauges
vänner (sedermera utgifvet i Stavanger). Därför skred man först till
handling på Vestlandet, där man 1826 i Stavanger stiftade den
första missionsföreningen. Härifrån utsändes en ung norrman, Knudsen,
till Barmen för att utbildas till missionär, och andra smärre
föreningar bildades flerstädes.
Likväl varade det ännu en tid, innan det lyckades att samla
landet till ett gemensamt missionsarbete. Först 1840 utfärdade
Stavanger-vänjierna en rundskrifvelse till de andra missionsföreningarna med
förslag om upprättandet af en gemensam missionsskola, men ännu
ställde sig fleres betänkligheter hindrande i vägen för saken. Då
föresatte sig en af Hauges gamle vänner, den 71-årige färgaren John
Hougvaldstad i Stavanger, »norska missionssällskapets fader», att
genomdrifva saken. Tillsammans med en vän reste han till Tyskland
för att själf se missionsskolorna därstädes och rådföra sig med
erfarne män. Därpå utfärdade man (1841) ett nytt och kraftigare
upprop till de norska missionsföreningarna, hvilkas antal nu var öfver
60. Blott föreningen i Kristiania gjorde invändningar, hufvudsakligen
på grund af ett mera högkyrkligt misstroende mot Vestlandets pietister.
Då utsände (1842) teol. kand. Hans Paludan Smith
Schreuder sitt upprop: »Några ord till Norges kyrka». Redan som ung
student hade han känt sig kallad till missionär och i tysthet utbildat
sig därtill också genom försakelse och kroppens härdande. Sedan
han nu tagit sin examen med högsta betyg, förklarade han sig i
nämnda skrift villig att utgå till kaffrerna som missionär och
uppmanade den norska kyrkan att börja en själfständig mission.
På Hougvaldstads tillskyndan hölls då den 8 aug. 1842 i
Stavanger ett möte mellan representanter för Norges alla
missionsföreningar, hvarvid man stiftade det norska missionssällskapet och
beslöt upprätta en missionsskola. Ännu lyckades det dock icke att
samla alla missionsvänner. Kristiania höll sig alltjämt undan;
Schreuder, som önskade utgå såsom »den norska kyrkans» och icke ett
enskildt sällskaps missionär, åvägabragte bildandet af en egen kommitté
i Kristiania och blef 1843 utsänd till zulukaffrerna i sällskap med en
lekman (djurläkare). Enär emellertid det norska missionssällskapet var
mycket villigt att understödja Schreuder, lyckades man omsider 1846
åstadkomma en sammanslutning. Schreuders kommitté upplöstes, och
hans mission lades under det norska missionssällskapet, som nu, un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
