Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - B. De första segrarna - Samuel Marsden och Nya Zeeland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 209 - -
kom hem. Han bildade en förening till infödingarnes skydd och
anlade vid sin prästgård en uppfostringsanstalt för unga maorier,
hvilken dock sedermera måste nedläggas för klimatets skull. Han
började blifva bekant som »maoriernas vän».
År 1808 företog Marsden en resa till England i ändamål att
personligen verka för en reform af de usla rättsförhållandena och af
koloniens hela tillstånd. Ett uppror i Australien bidrog till att han
fann öppna öron, och han åstadkom en betydlig förbättring i
brottslingarnes villkor. Af kungen, som var en ifrig landthushållare, erhöll
han i gåfva ett par merinofår och införde på detta sätt den för
Australien så betydelsefulla fårafveln. Men sin största betydelse fick hans
Englandsbesök genom impulsen till mission på Nya Zeeland.
På Marsdens bön beslöt kyrkomissionen att upptaga arbetet.
Man hade ingen präst att utsända, men i öfverensstämmelse med
Marsdens principer ansåg man för bäst att börja med en
handtverkare-koloni, och år 1809 reste Marsden tillbaka i sällskap med tvänne
handtverkare, som voro redo att rödja väg. Genom en underbar
Försynens skickelse fanns ombord på samma fartyg en maori, en
ung höfding Ruatara, som hade tagit hyra på ett hvalfångareskepp
för att få se sig om i världen, därpå lockats med till England genom
löfte om att föreställas för konungen och var nu, skamligt bedragen
och öfvergifven samt angripen af lungsot, stadd på väg hem igen.
Marsden fann honom och tog sig af honom, och denne lofvade Marsden
all hjälp vid det nya företaget.
Vid deras ankomst till Sidney fingo de höra, att ett engelskt
skepp nyligen uppbrännts, och dess besättning uppätits på Nya
Zeeland. Hvarje försök att nedsätta sig därstädes ansågs för omöjligt,
och engelsmännen i Australien, som ansågo den enda riktiga
politiken vara att utrota alla infödingarne, ville icke alls veta af någon
mission, som skulle predika rättfärdighet och frid. Ruatara återkom
efter flera vedermödor till sitt hem och sände därifrån bud till
Marsden, att nybyggarne vore välkomne. Men intet fartyg ville medtaga
Marsden och hans medhjälpare, och guvernören vägrade honom till
och med tillåtelse att lämna kolonien.
Långt omsider lyckades det Marsden att köpa och afsända en
liten brigg, och då Ruatara och andre höfdingar återkommo med
nya inbjudningar, fick Marsden slutligen 1814 tillåtelse att draga till
Nya Zeeland med de tvänne handtverkarefamiljerna och en skollärare
Kendall, som äfvenledes utsändts från England.
H. Ussing, Illustr. Missionshistoria. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
